I en aktiv familj med många idrottsintresserade visar sig detta i drivor av handdukar, smutsiga sockar och kläder som tappats på golvet i all hast för att hinna till respektive träning. På bordet står maten framdukad och diskbänken svämmar över av kastruller, durkslag och utspilld mjölk.
Jag hör mig själv muttra att huset ser ut som ett bombnedslag och försöker samtidigt uppbringa reda i oredan. Eftermiddagarna hemma är ett enda logistiskt bekymmer, men när skymningen fallit och barnen till slut ligger i sina respektive sängar finns det ibland möjlighet för de vuxna att sätta sig ner i soffa framför tv:n.
Nyheterna pumpas ut i vardagsrummet. Ett krigsdrabbat land visas och bilderna är inte glädjefyllda. Det hela blir så nära, så oerhört nära. Att det är krig 2022 är ingen nyhet, det är krig i världen hela tiden och har så varit så länge jag kan minnas, men att kriget nått Europa blir helt plötsligt alltför nära min egen vardag och verklighet. Vi byter kanal och fylls av mer information och rädsla över vad som möjligen komma skall.
Mitt eget hem, mitt kök och min hall är inte ett bombnedslag. Kläderna som ligger i drivor och de blöta handdukarna på golvet i badrummet är inte ett resultat av ett annat lands intågande för att fördriva min familj. Kaoset i mitt hem beror på en familj som har möjligheten att låta sina barn aktiveras i föreningsstyrda aktiviteter och på föräldrar som prioriterar sin egen fysiska och psykiska hälsa högre än pedantisk perfektionism.
Vi har det oerhört bra. Mina barn kan promenera till skolan varje dag, de har funktionsdugliga kläder på sig och de kan hänga tillsammans med övriga klasskamrater. Hemmavid har de möjlighet att delta i aktiviteter och de kan umgås med vänner utan rädsla. Måhända klagas det på att kläderna inte är av rätt märke eller utseende, måhända klagas det på att kompisar har dyrare skidor och fotbollsskor. Vi kanske inte tillåter dem att följa med på alla dyrbara aktiviteter, men de har potentialer som så många andra inte har.
När informationsflödet blir för starkt har vi fortfarande möjlighet att än en gång byta kanal. Jag kan fortfarande välja vart mitt intresse ska riktas, men vetskapen om att vårt hem inte är ett reellt bombnedslag känns viktig att ta in och även om jag fortfarande kommer att muttra över oreda ska jag påminna mig själv oftare om vad som är viktigt och värdefullt i livet.