Att anlägga en trädgård

Det var storslaget i en 17-årings ögon! En trädgård i vilt, vackert, organiserat kaos. Jag minns min pappas sambo Siws trädgård vid havet utanför Umeå. Jag minns hur jag första gången jag såg den tänkte, så här vill jag ha det!

Vill du bli lycklig så anlägg en trädgård, menar krönikören.

Vill du bli lycklig så anlägg en trädgård, menar krönikören.

Foto: TT

Krönika2022-08-24 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stora jordgubbar, dill, persilja, basilika, ringblommor, luktärtor, ärtskidor, klockrankor och pioner på ena sidan stugan. Blåbär, kantareller och vacker granskog i direkt anslutning till altanen på andra sidan. 

Jag minns den trädgården samtidigt som jag inspekterar min egen där jag tampas med ogräs, vinande vindar och bladglada små och stora djur. Eller trädgård och trädgård, ni vet att allt ligger i betraktarens ögon, trädgård eller otämjd vildvuxen äng med ett antal pallkragar kan vi kalla den. Medan jag rensar ogräs och försöker luska ut vad jag planterade i min ena pallkrage och varför det inte växer, funderar jag om någon, någonsin, någon gång, så småningom, kommer att tänka liknande om min framtida trädgård? Så här vill jag ha det!

I min andra pallkrage hade jag så omsorgsfullt sått små salladsfrön längs en av raderna. Inget växte! Men så en dag hittade jag ett stort salladshuvud, glatt frodades i komposten! Hur det gick till? Ingen aning! Så i morse plockade jag några salladsblad bland gräsklipp, ogräs, marsvinsbajs och hönsskit. Mycket gott på frukostmackan!

Jag och yngste sonen sådde för glatta livet smultronfrön under ett av våra nyplanterade äppelträd på försommaren, ja, fröna var några år gamla men vi tänkte att något av dem borde ju gro. Men våra fyra hönor älskar frön. Ser inte några smultronplantor på vår gård idag inte. På den platsen växter istället ogräs, vackra, men oätliga. 

Potatisen, ja, potatisen. I början av sommaren fick vi några fina sättpotatisar av vänner, slängde ner dem i harvad jord, glömde rensa ogräs, glömde lägga upp jord längst ner på potatisplantan. Får se hur den potatisen kan te sig när den ska grävas upp i höst. Möjligen oätlig den med. 

Men så ibland lyckas det! Allt är inte ogräs och kala odlingsrader. Då är det en oerhörd tillfredställelse när tomaterna och minigurkan frodas i vårt Pettssonliknande vägg-växthus. Ren och skär lycka!

Så med det vill jag avsluta krönikan med ett ordspråk jag en gång läste i en roman och som jag tar med mig inför varje odlingssäsong:

Vill du bli lycklig en timme, drick en flaska vin.

Vill du bli lycklig en dag, läs en bok. 

Vill du bli lycklig en vecka, skaffa dig en kvinna (man, eller hen).

Vill du bli lycklig hela livet, anlägg en trädgård.