Att ändra fokus – i positiv mening

Det fanns en tid när det inte krävdes speciellt mycket för att något skulle förstöra min dag.

Krönikören skriver om det goda som händer – exempelvis att bli väckt av en kompis som bjuder på te.

Krönikören skriver om det goda som händer – exempelvis att bli väckt av en kompis som bjuder på te.

Foto: Fotomontage

Krönika2022-04-28 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det räckte med att jag missade bussen, spillde kaffe över min blus eller glömde min mobilladdare hemma. Det är så otroligt enkelt att fokusera på sådant som går fel.

Efter många, många år insåg jag hur orealistiskt det är att ha en helt perfekt dag där allt går precis så som vi tänkt oss. Jag bestämde mig för att låta min hjärna göra ett naturligt skifte, där jag sakta men säkert börjar fokusera på de små saker som faktiskt har en positiv inverkan på min dag istället. Förra veckan bestämde jag mig för att skriva ner sju saker som hände i min omgivning, sådant som var såpass litet att jag tidigare inte lagt speciellt mycket vikt vid det – men fortfarande sådant som gjorde en skillnad.

Vi börjar med måndagen. Jag var så upptagen med jobb att jag inte hade tid för någon lunch, så min kollega lämnade en kopp kaffe och en banan på mitt bord medan jag diskuterade hetsigt med en klient på telefonen. Efter mitt samtal kastade jag ett leende åt hennes håll och skrev ner den första saken som ändrat kurs kring mitt mående, för ingen vill ha en hungrig Jasmine runt omkring sig. På tisdagen hade jag och mina kollegor ett event efter jobbet. De ringde en taxi medan jag fortfarande satt i möte och när jag kom ut ur mötet satt fortfarande en av mina kollegor kvar. "Jag tänkte att du och jag kan ta en taxi tillsammans, så du inte behöver åka dit helt själv", sa hon.

Snabbt kom onsdagen. Jag sprang in på ett hotell där jag hade ett möte bara för att inse att jag hade åkt till helt fel hotell. "Vi har två hotell i närheten av varandra", förklarade receptionisten. Hon ringde till det andra hotellet och förklarade att jag skulle bli lite sen för att sedan visa mig hur jag snabbast skulle ta mig dit. En riktig stjärna. 

På torsdagar vaknar jag oftast med ett leende. Det är ju nästan helg vid det här laget. På väg till bussen sprang en liten flicka efter mig och knackade mig på axeln. Förvånat vände jag mig om. "Din ryggsäck är öppen", förklarade hon och erbjöd att stänga den. På fredagen väckte min kompis mig med en kopp te, på lördagen stack min granne upp sitt huvud över grinden och önskade mig en trevlig dag och på söndagen lät mataffären mig springa in snabbt fast de tekniskt sätt precis hade stängt.

Tänk om vi alltid fokuserade på sådant som vi inte kan ta för givet, men ändå händer oss tack vare andras välvilja?