Att något är rimligt betyder att det är skäligt, befogat eller resonligt. Knappast en beskrivning av nationens tillstånd eller världsläget idag alltså. Men jag ska inte ens ge mig in på hur den rådande politiken och ideologierna gått fullständigt bananas.
Istället blir det en studie i vardagligt beteende och mellanmänskliga relationer där man, efter att ha häpnat över det man just hört eller bevittnat, inte kan annat än på ett vansinnigt Kishti Tomita-vis utropa ”Det är ORIMLIGT!”
I alla fall inombords.
Orimligheten har ett ansikte idag. Eller i alla fall ett namn. ”Karen”. Karen är ett begrepp som beskriver någon, oftast en vit smått rasistisk medelklasskvinna, som är krävande bortom vad som anses vara rimligt. På Kansas State University har professor Heather Suzanne Wood, som bland annat studerat Karen-memes på Internet, beskrivit det som att en Karens utmärkande egenskaper är en känsla av berättigande, en stark vilja och önskan att klaga och ett självcentrerat förhållningssätt i interaktionen med andra. En Karen kräver att världen rättar sig efter henne, och hon är villig att skälla ut och förnedra andra för att uppnå sina mål.
Låter det som nån du känner? Hoppas inte.
Vill man verkligen fördjupa sig i orimligt beteende finns Reddit-tråden ”AITA” – Am I the asshole? Det är ett forum där folk postar olika scenarion och ber internet att bedöma om de verkligen har betett sig som svin eller inte. Kudos för att de faktiskt är tveksamma och vill ha hjälp från utomstående, men för det mesta är det uppenbart att de faktiskt haft med helt orimliga personer att göra. Låt mig ge ett exempel:
En kvinna beskriver hur hon alltid brukar laga sin berömda lasagne och ta med på julafton. Förra året bestämde sig även hennes svärmor för att göra en lasagne. Men när alla bara åt av den första kvinnans lasagne och berömde hur god den var, började svärmodern skrika att de älskade svärdottern mer än henne, och hon kastade svärdotterns lasagne i soporna. Hon har aldrig bett om ursäkt för detta. ”Inför den här julen hörde svärmor av sig med en lista över vad jag förväntas laga. Lasagne fanns med på listan, men jag sa artigt att jag inte kommer att ta med det efter vad som hände förra året, men att jag gärna gör annan mat”, skriver kvinnan. ”Detta gjorde min svärmor väldigt upprörd, hon tyckte att jag var hämndlysten och det slutade med att hon sa att jag inte var välkommen på julfirandet om jag inte tog med lasagne. Min man, svåger och svägerska tycker alla att jag bara ska göra lasagnen för att inte förstöra julen, men jag vill inte. AITA?”
Well. Kanske fanns det bättre sätt för alla parter att hantera situationen. Men visst är beteendet från svärmor en smula... ORIMLIGT! Tyvärr är jag säker på att flera av er själva har varit med om liknande saker.
Orimligheten behöver dock inte vara så där extrem. Den finns runt omkring oss, i vardagen. Mansbebisen som vägrar fixa lunch åt sin sambos barn när hon är borta eftersom det ”inte är hans ansvar”. Bilföraren som tycker att det är en bra idé att köra om en långtradare som i sin tur redan kör om en långtradare. Medarbetaren som är petnoga med att sätta upp fem minuters övertid men inte tycker att det är lika viktigt att vara redo och klar för jobb när arbetstiden börjar. En restauranganställd som efter ett diskret påpekande om att maten verkligen inte smakar bra endast svarar med ett lojt ”okej”. Mamman som vägrar gå med på att hennes våldsamma och mobbande barn kanske kan behöva en utredning, utan bara hävdar att det är skolan som är dålig.
Det finns mycket man vill säga i såna situationer. Skärp dig! Ta av offerkoftan. Se dig själv i spegeln. Ta ansvar. Eller denna klassiker: Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Men ibland är det kanske befogat att ta bladet från munnen och bara säga som det är: "Nu är du faktiskt helt orimlig."