Krönikören skriver att hon spelar tantbingo. En del är att hon köpt icebugskor.
Jag har med STOR förtjusning knutit mina Icebugs avsedda för vinterlöpning i samband med all vistelse utomhus. Det är halkigt i hela länet och mitt närområde är inget undantag. Men med vinterdubbar går det fint att röra sig. Sedan får man ju inte ha dubbar inomhus så därmed bockades nästa tantruta i då lösningen på det var inneskor. I hemmasydd tygpåse. Ja okej, det blir inte mindre än TRE tantrutor.
Kanske till och med fyra när jag erkänner för mig själv hur trevligt det är när min man kommer hem från jobbet och vi direkt tar en tur till Ica. Småprata i bilen, handla efter lista och kanske något lite extra om det närmar sig helgen. Höjdpunkten är om vi också ska hämta ut paket. Ja okej. Fyra tantrutor då.
Men det ÄR ju väldigt behändigt med inneskor, det måste ju faktiskt alla hålla med om! Man får ta av sig sina varma uteskor, dra upp innersulorna och låta dem lufttorka över dagen, gå runt i torra och trevliga nätta skor och slippa få ont i fötterna av att stå på hårda golv.
Hur kan man inte vilja det?! Min inre 40-åring hälsar att hon faktiskt inte alls kan relatera till det där förståndet och vill mena att det var en fridfull tillvaro då man bara trampade runt utan tygpåsar, tantskor och tepåsar att hålla rätt på. För just det. Ruta nummer fem. Allt mer ofta väljer jag nämligen te framför kaffe. Det är mjukare och lenare i smaken, inte beroende av att jag har mjölk tillgängligt och det gör att det inte är svårt att somna på kvällen. Och finns det bara varmt vatten kan man dricka te, då kan det vara bra att ha med sig en påse i väskan. Utifall att.
Ruta nummer sex. Lägga sig i tid. Varenda dag. Helt ljuvligt. Och före det kanske vila en stund på sängen före middagen. Och efter middagen. The sky is the limit. Nej vänta, det är den inte alls. Hu så gränslöst och stort! Ramen är upp vid 05 och inte i säng senare än 21.30 men helst inte före 19.00. Någon slags gräns får det finnas! Den kommande helgen kan man åka på dans i grannbyn men det slutar ju först vid 24.00. Oh aldrig i livet! 18–22 hade passat mig alldeles utmärkt. Eller ännu bättre 17–21. Fast vänta nu. Det absolut allra bästa hade varit dans mellan 15–19. Hade den här texten varit anpassad för sociala medier som så hade jag satt en glad gul gubbe med ögon formade som hjärtan precis bakom den sista tiden. Åh. Dans på rimliga tider, hem och äta, plocka ihop och lägga sig tidigt. Helt fantastiskt.
Och någonstans därinne i mig finns också den levnadsglada 15-åriga nattugglan som spelade i rockband och utan problem sov direkt på golvet med ett par jeans som kudde. Hon förstår nog inte riktigt det som händer nu men jag får ge henne chans helt enkelt. Lite nöjd är hon kanske nu när jag skriver den här texten och ligger ute i vardagsrummet i min soffa, redo att tillbringa natten här. Förkylningen har kopplat sitt grepp kring mig så minns man min tidigare krönika om mitt arbete som träbaron förstår man att nu vankas det både årsstämma, kickoff och personalfest på mitt sågverk.
För att ge husets man en chans att sova inför arbetsdagen har jag därför flyttat på mig. Fast ligga på det kalla golvet med ett par jeans som kudde när man kan ligga i den mjuka soffan med varma kläder och sängkläder på kändes bra nog mycket mer bekvämt. Ruta nummer sju alltså.