Hon läser, skriver och har samma dolda skelning som jag har. På kvällarna är det inte längre jag som läser sagor för henne, eftersom jag tycker att ljuset i sovrummet är aningens dunkelt, och hon frågar mig: ”Har du problem, mamma? Jag kan läsa för dig” och så gör hon det.
Vi tittar i skolkatalogen och hon läser namnen på alla barnen i skolan och berättar vilka hon leker med och vilka hon inte leker med. Tillsammans räknar vi hur många barn som heter samma sak och varje kväll skrattar hon ljudligt åt att två lärare på ett av uppslagen har bytt namn med varandra. Efter en stund gäspar jag ljudligt och hon tittar förvånat på mig. Själv blir hon aldrig trött, förkunnar hon, och det är sant. Energinivån i den sjuåriga kroppen är vida överstigen min egen och jag önskar att den kunde konserveras, buteljeras och överföras till min betydligt mer slitna förtiettåriga lekamen. När jag sträcker ut benen och drar täcket över oss känner jag hur mysigt det är att ligga bredvid den där varma lilla kroppen och höra hjärtslagen.
Det har varit en lång och fin sommar med lek och stoj varvat med de sedvanliga syskonbråken och tjat om glass. Mestadels har tiden spenderats hemmavid med avbrott för kortare utflykter, det blir enklast så när många viljor ska tillfredsställas och budgeten ska hållas. I ärlighetens namn har bristen på stranddagar irriterat mig och ibland har frustrationen över att kraven på sommarens alla njut inte riktigt har nått upp dit jag föreställt mig, men i det stora hela kan jag ändå känna tacksamhet.
Sommaren har inte riktigt varit så för alla. I vår omgivning har föräldrar fått ledsamma besked om barn som drabbats av sjukdom och andra har varit med om obeskrivlig tragedi. Jag känner så med dem och fastlägger att fyra friska barn, som bråkar om vem som ska få den sista glassen, endast är att glädjas åt.
Snart är barnen tillbaka på skolan igen med sina kamrater och lärare. Det kommer att bli annorlunda för dem på olika sätt, men än så länge verkar de ta det med ro. Sjuåringen frågar sig vem som ska få svara på gåtan vilken sida katten har mest päls på, nu när hennes lärare gått i pension, men konstaterar att det nog löser sig. Det får hennes nya lärare fundera på senare i höst helt enkelt och i väntan på ny skolkatalog läser vi namnen på barnen om och om igen.