Jag är ingen sportnörd, jag ser vissa SAIK-matcher, kanske lite fotboll när sambon tittar på Premier League och givetvis när det är någon typ av världsmästerskap eller Diamond League (perfekt somna-i-soffan-tv). Men när det är någon du känner som spelar en match du ser live, eller digitalt, då väcks hjärtat till liv och adrenalinet pumpar.
Det jag snackar om är en hockey-cup som ägde rum i Lycksele, innan covid lamslog sportsverige. Jag och min familj hejade, svor och sjöng fram brorsonens och barnens kompisars lag i vårt eget kök framför en liten bärbar dator. Ingen hörde oss, ingen såg oss, förhoppningsvis. Men oj så roligt att kunna vara med, om än på distans. Det var många månader sedan detta hände. Nu går familjen bara och väntar på nästa livesändning.
Sedan är det ju helt fantastiskt att se att redan i den åldern finns olika spelarvarianter, de som gärna försöker dribbla, tackla, skjuta själv och så förstås måltjuvar. Sedan finns det någon som helst vill vara någon annanstans, ramlar över den halvmeterhöga sargen, har glömt sin vattenflaska, för stor tröja, hjälmen går inte att knäppa av, tårna gör ont, längtar hem till lördagsgodis och Roblox. Men de är ändå där och kämpar för sitt lag.
På tal om hockey, hjärta och att känna för sitt lag. I början av det nya året tog jag en kvällspromenad lördag kväll sisådär klockan åtta. Jag gick min vanliga runda kring Kärleksstigen i Malå i sakta mak. Det var helt dött på byn. Inte en människa, bil, epa, skoter eller hundägare befann sig ute. Var är alla? Gick förbi några villor och såg att deras tv-skärmar stod på. Och se, där visades hockey. På ALLA skärmar längs gatan. Men är det möjligt? Att alla Malåbor sitter och ser på SAIK? Japp. Helt sjukt, tänkte jag och funderade vad jag gjorde här ute en lördag kväll. Snacka om att verka vara på fel plats vid fel tillfälle. Något speciellt måste det ju vara eftersom varenda kotte sitter inne och glor på tv, på samma sändning. Det kallar jag hjärta!
Där har Skellefteå AIK något att vara stolta över, deras supportrar som låter hunden hålla kisset eller skippar kvällspromenaden för att de bara måste se sitt lag på tv. Varifrån hjärtat för Skellefteå AIK kommer får någon annan svara på. Själv är jag infödd i att hålla på Skellefteå. Kanske att vi har en utbrytare i släkten, ett Björklöv, men det är inget man talar högt om.