”Alldeles underbart grabbigt”

Det kommer aldrig rätt tillfälle att försvara grabbighet. För det är jämt någon kille som i tid och otid ställer till det för oss andra, som bara vill spekulera runt vilka presidenter vi hade kunnat ta i slagsmål.

”För mitt i all giftig grabbkultur och hårda jargonger hittar man ibland någonting fint”.

”För mitt i all giftig grabbkultur och hårda jargonger hittar man ibland någonting fint”.

Foto: Fotomontage

Krönika2021-12-15 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Vi karlar har gjort bort oss rätt rejält genom historien.

Ingen kan förneka att män står bakom det mesta av lidandet som skett. Med det sagt menar jag inte att kvinnor inte kan vara onda. Dom är lika kapabla till dumheter, dom har bara inte fått samma chans i det patriarkala samhället, än.

Först och främst är det bara att be om ursäkt. Men det blir lite som när Svenska kyrkan nyligen bad om ursäkt till samerna över att dom stal skog. ”Förlåt, men vi kommer inte heller sluta inom den närmsta tiden.”

För mitt i all giftig grabbkultur och hårda jargonger hittar man ibland någonting fint. Som är värt att bevara även när vi lyckats bekämpa allt det dåliga i maskulinitet. Det dyker pinsamt sällan upp, och man måste leta provokativt länge för att hitta något bland all idioti, våld och maktmissbruk. Men det finns där.

Jag tänker särskilt på när jag såg en person spela TV-spel och diskuterade livligt amerikanska presidenter med sin livechatt. Inte vilken han tyckte var bäst. Inte vad dom åstadkom under sin tid vid makten. Utan vilka amerikanska presidenter han hade kunnat spöa upp.

Det hela blev en engagerad debatt där intellekt och gruff möttes i en sorts klumpig dans.

För att förhållandena skulle vara så lika som möjligt beslutades det att slagsmålet skulle äga rum dagen som dom svors in som presidenter. Efter det rabblades de som haft ämbetet. Trivia om presidenters tidigare historia, en överblick av åldern på presidenter när dom tillsattes, massa fakta om hälsotillståndet presidenter hade. Alkoholproblem och övervikt debatterades. Allt omslutet i den väldigt löjliga premissen att en man skulle överväga om han kunnat ge dom på truten eller inte.

Stämningen var vetgirig och blodtörstig. Trodde verkligen den här mannen att han kunde ge Andrew Jackson en dagsedel? Han kanske var en 62-årig gubbe när han blev president, men han var också en gammal general som flitigt deltog i dueller. Plötsligt hade en timme gått och jag hade inte behövt tänka på mitt liv och mina problem. Utan deltagit i en fantasifull värld där en kille med glasögon och dålig hållning reste i tiden, enbart för att dänga till några av världens mäktigaste män genom historien.

Det var barnsligt, onödigt och alldeles, alldeles underbart grabbigt.