Lastbilen som rullade in på Slöjdgatan den här soliga dagen för 42 år sedan, den var inte där på mina föräldrars bekostnad, den var där med hjälp av statliga medel. Innan pojkrummet mitt skulle hämtas upp hade bilen vart uppe i Pajala och tömt en enplansvilla, den också med destination Västmanland. Förutom att staten finansierade min flytt så fick jag också ett ekonomiskt stöd på 4000 kr för att komma igång på min nya hemort. En rejäl summa pengar 1979, min första månadslön som offsettryckarlärling var betydligt lägre än så. Det var också med hjälp statliga pengar jag satte min fot på ett trafikflygplan för första gången i mitt liv, sex fria hemresor ingick i upplägget att flytta söderut. Men den här av staten finansierade folkvandringen från Norrland hade startat långt före den soliga dagen i Bastuträsk, den hade pågått mer eller mindre konstant sedan 60 talet.
Nu skriver vi år 2021 och en hel del vatten har flutit under broarna. Om någon för 42 år sedan hade sagt att en vacker dag så måste flyttbilarna börja rulla tillbaka Norrut igen, vem hade trott på det då? Ingen, absolut ingen. Men nu är vi här, nu är vi vid precis den tidpunkten. För att Northvolt och alla underleverantörer skall klara bemanningen så måste de skinande vita flyttbilarna börja rulla igen. Ett pojkrum i Kolsva och en enplansvilla i Västerås måste tömmas om det här ska gå vägen. Kanske finns det statligt stöd att få även idag men jag hoppas inte att det sker med samma frenesi och övertygelse som det gjordes på 60 och 70 talet.
Tvånget att flytta dit jobben finns, det tvånget finns fortfarande kvar. Men om staten är det minsta intresserade av erfarenhet kring att tvångsmässigt flytta stora mängder folk så finns många av oss vittnen fortfarande kvar. Vittnen som kan berätta om att tvångsmedel inte alls är någon god idé. Då är det bättre att locka de som redan dras till frisk luft, orörd natur, okomplicerat leverne och möjlighet att utvecklas inom en framtida bransch. Så värna och hjälp de människor som verkligen överväger ett liv i Norrland. Och vår gemensamma uppgift är att se till att de som kommer hit för jobben också trivs.