Det var lite utav en rutin att gå på stan för att inhandla nya skrivböcker, pennor och kläder med min mormor och mamma ett par veckor innan skolstarten. Många elever verkade vilja starta det nya skolåret med fräscha skor och nyklippt hår - jag var inget undantag.
Vissa sommartransformationer blev hyllade medans andra endast startade elakt skvaller. Jag kände mig personligen ständigt inspirerad av modemagasin som åt upp min månadspeng varje månad men vågade sällan leva ut min inre stil. För att undvika fördomar i skolan klädde jag mig mestadels väldigt tråkigt i antingen svart eller vitt men i shoppingcentret och flickrummet stod jag framför spegeln klädd i allt från nitbälten till 50-tals klänningar.
Jag önskar nu att jag kunde prata med fjortonåriga Jasmine och säga att det är mer än okej att vara individuell och experimentera med mode och trender. I Sverige har vi lyxen att vara vem vi än vill vara utan tvång till skoluniform och detta är något vi borde ta vara på istället för att vakna upp och se en klona i spegeln varje morgon. Skolan varar inte för alltid och ju tidigare vi omfamnar vår egen personlighet desto starkare utvecklar vi oss själva till de ultimata potentialen vi bär på. Varje gång jag inser hur kort livet är så påminner den tanken mig om hur jag vill leva mitt liv som Jasmine, inte som personen jag tror att alla andra vill att jag ska vara.
Som tonåring trodde jag nog aldrig att jag en dag skulle trippa in på London Fashion Week i tio centimeters klackar och en ljusröd oversize kavaj med bakåtslickat hår. Bara tanken på att synas så mycket hade skrämt ihjäl mig. Sanningen är att det finns väldigt få känslor som känns bättre än när du skiner för den du är - oavsett ålder.
Jag minns speciellt en tjej på gymnasiet som klev in i klassrummet med olika ögonskuggsfärger varje dag. Det var alltifrån sotigt svart till ett orangegult skimmer som påminde mig om en solnedgång. Vissa klasskamrater viskade om hur det var ”lite för mycket” medan andra slängde ur sig kommentarer som ”ska du på fest eller?”. Jag sa inte mycket, men innerst inne beundrade jag hur hon vågade sminka sig och klä upp sig hur hon än ville, oavsett vad folks reaktioner var. Idag är jag stolt över att vara lite mer som henne och mindre som alla andra.