För några månader sedan blev jag kontaktad av en agentur som ville representera mig som influencer samt ville hantera mina samarbeten med företag. Detta lät som en riktigt bra idé då jag aldrig hade tid att förhandla med företag som kontaktade mig.
Jag läste igenom kontraktet som skulle gälla i tolv månader tre gånger med en advokat innan jag skrev på det. Efter detta började jag svara på lite mejl från företag bara för att se ifall jag kunde skicka över min nya agenturs detaljer för framtida samarbeten. Det var på den vägen jag insåg att jag är rätt bra på att förhandla själv och inte behöver en agentur som tar tjugo procent av min inkomst.
Jag har alltid velat ha full kontroll över mina egna kreativa arbeten, så kontraktet började snabbt kännas som ett stort misstag. Samtidigt så hade jag haft en knut i magen under flera veckors tid när det gällde ägaren av influencer-agenturen. Sättet han pratade med och om kvinnorna han hade skrivit kontrakt med var inte alltid speciellt professionellt.
Det var då jag bestämde mig för att kontakta ägaren för säga upp mitt kontrakt – vilket den manliga ägaren inte var speciellt glad över att höra. Då jag kunde lämna enligt kontraktet samt inte hade blivit tilldelad något jobb eller samarbete från dem ännu så stod jag på mig och krävde ett avslut.
Denna man började då förhandla med mig för att få mig att stanna vilket jag vänligen tackade nej till. Magkänslan skrek att jag behövde ta mig ut.
När han insåg att jag hade bestämt mig helt och hållet blev hans ton på telefonen plötsligt extremt aggressiv. Jag screenshottade snabbt alla meddelanden där han nämnde att jag nu lämnat agenturen och blockade honom sedan snabbt på alla sociala medier. Efteråt kände jag en extrem lättnad och stolthet över mig själv.
Jag listade ut att något var fel innan jag ens började jobba med dem ordentligt och jag vägrade bli mutad till att stanna. Sådär i efter hand har jag tänkt mycket på hur enkelt det måste vara för dessa typer av agenturer att skriva kontrakt med unga oerfarna influencers – ibland tonåringar, utan att bli ordentligt granskade först. Jag vet då att jag kommer tänka till en extra gång innan jag lägger pennan mot pappret igen.