Att söka kärlek över internet är utmanande. Speciellt om tanken finns att hitta den föräldern till ens förhoppningsvis framtida barn. Nivån på ribban som ska passeras innan en dejt blir accepterad ligger på världsrekordhöjd. Har hon konstig min? Bortsorterad. Börjar meningar med liten bokstav? Skulle aldrig kunna leva med det. Konstiga bilder: varför valde hon den? Risig självinsikt eller riktigt bra humor? Är hon vilsen eller ett geni? Det är ett nålsöga att passera för personen på andra sidan, och själv sitter man som Sherlock Holmes och försöker tolka ledtrådar som en vilsen i en mörk skog som famlar sig framåt.
Så var det inte riktigt förr ändå. Den man träffade, träffade man oftare i ett sammanhang där man sågs igen och igen. Skola, arbete, busshållplats, grannskap. Alternativen var färre, fast fick tid. Om inte annat var krogen ett hetare alternativ än idag, alkohol har trots alla baksidor ändå skapat mer dejting än någon dejtingsajt någonsin. Kanske att de där ölen innanför pannbenet höjde poängen på ragget under tillräckligt många timmar för lära känna varandra lite, och vilja ses igen.
Hon man till slut blev kär i hade lite speciella öron ändå, men man älskade dem också, eftersom man såg personen mer i ögonen när man hade henne framför sig och inte tänkte på sådant omedelbart. Idag har man möjlighet att detaljstudera allt på bilden. Kläder, omgivning, något som sticker ut. Och man börjar inte med att bli kär i varken öron, kläder, eller omgivning, så små detaljer kan avgöra när man slött surfar. Och så kanske ens livskärlek passerar vidare bland tusentals ansikten.
Oftast sitter jag och bara drömmer. Drömmar att det är Hon med stort H jag har framför mig. Trycker "gilla", eller erkänner att jag drömmer och går vidare. De som passerar nålsögat till en dejt kan räknas på en hand. För skojs skull räknade jag hur många profiler jag svepte förbi en kväll: tvåtusen stycken. Tvåtusen stycken är ungefär en del av en miljon, av jordens kvinnliga befolkning i något så när acceptabel ålder. Fortsätter jag i samma takt så behöver jag alltså bara en miljon dagar till, sen har jag svept genom jordens kvinnliga befolkning med internetuppkoppling. Som någon sa: även en lång resa börjar med ett steg. Skam den som ger sig.