För att på ett lite punkigt sätt vara en bjärt kontrast till vardagsmagiker som hinner med ”allt”, till och med att tala om det för oss i perfekt arrangerade bilder över en handfull sociala medier. Men främst för en själv. Varför ska vi ständigt försöka vara så effektiva som möjligt?
Kommer allt som oftast på mig själv att försöka pussla ihop olika delar för att göra bort dem i samma ansträngning. Lyssna på den viktiga podden samtidigt som jag tar hand om efterdyningarna i köket efter en slafsig lasagneproduktion. Pricka in de där telefonsamtalen i bilen. Optimera frukostrutinen så mackorna är bredda, blodtrycksmedicinen svald med rätt tempererat varmvatten och morgonkaffet puttrar precis när gröten fått sina tre minuter på spisen. Vad ger jag då mina egna tankar för utrymme att utvecklas?
Vi som lever i denna tid har alla möjligheter att veta allt om alla och vad de håller på med. Det är svårare att inte göra det. Via dagstidningarna och andra medier får vi reda på vad andra gör, gjort och tänker göra och det lämnar väldigt lite tid till oss att fundera på vad vi egentligen vill göra själva. Det verkar som att vi ibland tror att vi vill samma saker som andra. Tävlingen är förstås orättvis när vi jämför oss med alla andra.
Alla andra är väldigt många men vi kan tro att vi bör ha allt alla andra har. Skillnaden från när vi medelålders var yngre är att jämförelsegruppen vi sneglade mot var en kompiskrets på några tiotal personer och familjerna i grannskapets livssituation. Spelplanen är nu hela världen och innefattar alla aspekter vi kan tänka oss. Är det så att vi inte ger oss själva chansen att få svar på vad vi faktiskt vill är det lätt att plocka något som någon annan velat och hoppas att det var det vi också ville. Det är rätt usla odds och jag väljer ineffektivitetens väg. En sak i taget.
Om vi inte lever här och nu så lever vi liksom på minnen och förväntningar, det som hänt och det vi gissar ska hända, och ingendera går att göra så mycket åt. Vad skulle hända om vi lät var sak och uppgift ha sin egen tid? På ett lite mindfult sätt plocka ur diskmaskinen i fullt fokus, känna varje fortsättning på vägen till soprummet eller bara ta in omgivningens alla uttryck när vi står och väntar på något istället för att ta fram telefonen? Ja, eller då kanske vila lugnt i stunden med vetskapen om att vi kommer göra det imorgon.