Viking Persson, Skellefteå, 97 år, avled lugnt och stilla på Höjdens äldreboende den 21 juni med familjen vid sin sida. Viking föddes i Kalvträsk, 1926, son till grosshandlare Otto Persson och hans maka Ingeborg, näst äldst av fyra syskon. Familjen flyttade till Skellefteå 1930, men under många skollov återvände Viking till Kalvträsk där han fick hjälpa sin kära morfar med arbetet i skog och mark. Viking återkom ofta till de många trevliga minnena från dessa besök.
Efter avslutad skolgång utbildade sig Viking till ingenjör vid Statens Elektrotekniska Fackskola i Västerås. Praktiken gjorde han vid dåvarande Skellefteå Stads Kraftverk där han fick anställning efter sin examen. Han hyste en stark lojalitet mot arbetsgivaren och blev kvar hos Skellefteå Kraft fram till pensioneringen, i nära 50 år.
Sport och friluftsliv var stora intressen. Idrottandet inleddes under uppväxten då Viking bodde granne med Dammvalla. Det blev många sena kvällar där med skridskor och bandyklubba. Bandyspel blev det också ibland annat länslaget, men även fotboll i Skellefteå Idrottsförening (SIF). På tennisbanan trivdes han också. Skidåkning i närområdet och i fjällen, samt utflykter i skog och mark under sommar och höst gav guldkant på tillvaron. Arbetsdagen avslutades ofta med radiomusik och Leif Anderssons program "Smoke Rings". När Viking blev pensionär återupptog han bridgespelandet fram till dess att en ögonsjukdom tyvärr satte stopp.
1958 gifte sig Viking med Karin Dahlberg från Skellefteå. Efter några år i lägenhet flyttade de, 1967, till en villa på Hedensbyn. Där bodde de fram till 2017 då de återvände till centrum. Viking och Karin fick tre barn, två döttrar och en son och familjen har under åren utökats med sex barnbarn och fyra barnbarnsbarn.
Viking hade ett stort och varmt hjärta, han var en genomsnäll person och barn hade en speciell plats i hans hjärta. Familjen var det allra viktigaste i hans liv. Den varma och glädjefyllda samvaron, generationerna emellan, har alltid varit en värdefull del av kulturen i familjen och släkten. Det är ett arv som vi vill fortsätta att värna. Idag, trots sorg och saknad, känner vi framför allt stor tacksamhet för att vi har fått ha vår älskade Viking vid vår sida i så många år.
Familjen