Vajlet Eriksson(fd Vallström) föddes 1943 i Auktsjaur som en av fem syskon. Hon visade tidigt ett stort intresse för idrott och var duktig i såväl fotboll som handboll, ett intresse som skulle följa med henne hela livet.
Hon fick tidigt växa upp då hennes mor dog då Vajlet endast var 12 år gammal. Några år efter detta gick flyttlasset till Nyhamn i Stackgrönnan där hon bodde hos sin syster. Efter ett tag träffade hon en lokal grabb vid namn Erland, vår far, och dom flyttade tillsammans in i en lägenhet i Skellefteå. Mor började under denna tid att jobba som hembiträde och senare kontorist på Bilspedition. Det var under denna tid som deras första son föddes, Peder (1965). Med tiden flyttade dom tillbaka till Stackgrönnan och tog över Erlands föräldrars hus. Här skulle ytterligare två söner födas Mattias (1968) och Marcus (1977).
Vår mor har alltid älskat barn, både sina egna och dom barn som kom då hon arbetade som dagmamma i Stackgrönnan. Otaliga är dom barn som känt hennes varma famn och smakat hennes goda bullar, båda fanns det rikligt av i hennes hem. Hon var också väldigt engagerad i barnens idrottade som aktivt påhejande förälder. Hon kunde heja för två som ett av de fotbollssparkande barnen sa, dock alltid på ett positivt sätt. Hennes tävlingsinstinkt var det heller inget fel på då det gäller hennes eget idrottande, det var erkänt svårt att komma förbi henne då det vankades fotbollsmatch på gräsmattan där hemma.
I början av 90-talet bestämde sig Vajlet för att läsa upp till gymnasiekompetens och gick 2-årig ekonomisk på Anderstorpsskolan. Sin vana trogen så blev hon en i gänget bland ungdomar som hon gick med och fick glänsa med sina fotbollskunskaper på idrottslektionerna.
Med avslutade studier började hon jobba på PK-banken som sedan vart Nordea, där hon bland annat hade som uppgift att ta hand om nyanställda och sommarjobbare eller sommarfåglar som hon kallade dom. En uppgift som hon utförde med bravur. Där arbetade hon fram till pensionering.
Nu började en tid där hon fick göra det hon tycke allra mest om, att ta hand om sina barnbarn. Detta gjordes till stor del i den stuga som köptes i Södra Renbergsvattnet, där barn och barnbarn kunde samlas för att umgås, fika eller ta en tur med båten i sjön.
Under de sista åren drabbades Vajlet av Alzheimers och den sista tiden bodde hon på Höjdens äldreboende på Morö Backe där hon fick god omvårdnad av en utomordentlig personal.
Hon saknas oss vår mor, hon som alltid fanns där med en varm famn, leende och nybakta bullar. Hon som stod på varje fotbollsmatch och hejade oavsett väder och som var så förtvivlat svår att komma förbi då man spelade fotboll mot henne.
Barnen