Ulla Nilsson har avlidit i en ålder av 86 år. Närmast anhöriga är barnen Anna-Lena och Kenneth med familjer och sambon Matteus.
Ulla föddes i Bursiljum i midsommartid precis innan andra världskriget skulle bryta ut. Huset hon växte upp i var en släktgård och den låg centralt i byn med vacker utsikt över älven. Danserna i Bursiljum Folkets Park var viktiga inslag i hennes ungdom, men viktigast av allt var alla barndomsvänner, grannar och släkt som bodde nära. Under stora delar av sitt liv tillbringade hon helger och semestrar i sitt älskade barndomshem.
I sina unga år jobbade hon på konditori och kafé och det berättade hon ofta om. Bakelser, kakor och fika i alla former låg henne varmt om hjärtat hela livet ut.
I början av 60-talet träffade hon Rolf Nilsson från Gumbodabäcken. I Rolfs familj fanns det många bröder och eftersom Ulla själv aldrig fick något syskon, så tog hon med glädje på sig rollen som sammanhållande länk för hans släkt. De gifte sig i Burträsk kyrka 1964, skapade sitt första hem i Skellefteå och året efter föddes första barnet Kenneth. Familjen flyttade till Robertsfors och fick snabbt många vänner. 1968 föddes dottern Anna-Lena vid årets första snöstorm. Ulla och Rolf byggde sitt eget hus från grunden och 1971 gick flyttlasset till huset, som skulle bli Ullas hem livet ut.
Ulla värnade om människor som hade det tufft på olika sätt i livet och det bidrog till att hon och hennes man beslutade sig för att bli familjehem till ett barn under en lång tid. Hon engagerade sig också länge i handikappbadet och i hemvärnet i Robertsfors.
I början av 80-talet så köpte hon Grillhörnan tillsammans med sin trogna vän Elvy. Det var den perfekta arbetsplatsen för någon som älskade att träffa människor, laga mat och sälja fika. Ulla drev Grillhörnan i 20 år tillsammans med sin kompanjon.
Tyvärr blev Ulla änka vid väldigt unga år, sedan hennes man hastigt gått bort. Sorgen var stor men efter några år så träffade hon en ny man, Matteus, som kom att vara vid hennes sida ända till slutet.
Ullas största intresse i livet var människor av alla slag. Hon hade förmågan att behålla vänskap under hela sitt liv och ett av de sista samtalen hon orkade med var till sin äldsta vän sedan barndomen. Det bästa Ulla visste var när huset var fullt av barn, ungdomar, vänner och släkt.
De sista åren var präglades av olika sjukdomar, som begränsade henne, men oavsett detta så fortsatte hon intressera sig för alla människor som fanns runtomkring henne.