Efter mer än 93 år slutade Torgny Renströms hjärta att slå, men vilket liv han levde.
Från barndomen i Fårträsk, Malå, via arbetslivet i Skellefteå, till familjelivet som husägare i Norsjö. Från jakt, motorcyklar och snickra till dans och resor. Från ett enkelt Sverige med jordbruk via ett världskrig till industrialisering och modernisering. Från transistorradio till smartphones och appar.
I Fårträsk väcktes hans stora intresse för jakt och fiske, något som följde honom genom hela livet. Alltifrån att jaga ekorrar som barn för att tjäna extra pengar, till att bidra till uppbyggnaden av ett älgjaktlag där han var aktiv och fungerade som jaktledare under många år. Att fiska abborre vid stugan eller röding i fjällen var också en livslång passion och hobby.
Han träffade sin livspartner Elsie i unga år i Malå, och tillsammans gjorde de resan via Skellefteå till att bygga en familj i Norsjö från mitten av 50-talet och framåt. Tre barn, fem barnbarn och fyra barnbarnsbarn i skrivande stund.
Pappa tillägnade sitt yrkesliv åt Skellefteå Kraft. Han började sin bana med att gräva stolpar, för att slutligen bli områdeschef. Han var en föredömlig ledare som med vänlig hand löste konflikter och hjälpte personalen att prioritera, utan att själv stå i rampljuset. Han bar med stolthet sin roll som representant för ”Kraftverket”, och tvekade aldrig att ge sig ut i stormar och oväder för att laga linjer och återställa elförsörjning till hushållen.
Vid 50 års ålder lyckades mamma på något vis få honom att börja dansa, en av hennes stora passioner. Dans blev snart en av pappas stora intressen också. Så från 80-talet och framåt, reste de med sina vänner, ”dans-maffian från Norsjö”, runt om i Norrland flera gånger i veckan. Detta bidrog troligtvis till den anmärkningsvärda fysiska kondition som han behöll in i det sista.
De flesta kommer förmodligen att minnas honom som en social och glad person. Inget uppskattade han mer än att ha människor runt sig, äta god mat och dela historier runt bordet. Det var då han trivdes som bäst, och det är den positiva bilden vi kommer att bära med oss. Och förmodligen minnet av hans enastående goda kanelbullar som han bakade med stor glädje och stolthet under de sista tio åren.
Vi är tacksamma för att han alltid stöttade sin familj och sina vänner, för att han spridit så mycket glädje, för att han byggt och snickrat åt oss, och för att han förblev nyfiken på livet och framtiden genom hela sin resa.
Han kommer att vara väldigt saknad, men också varmt ihågkommen av oss alla. Vi bär med oss hans minnen, historier och förmågor så att de får leva vidare i kommande generationer.
Barnen med familjer