Tord föddes 1937 som barn nummer sju av tio, efter Alfa och William Stenberg. Efter skolan hjälptes det till hemma i skogen och på gården. Värnplikten gjordes på P5 i Skövde. Efter det arbetade han som fordonsmekaniker i Laisvall och Älvsbyn.
Under tiden i Laisvall träffade han Ingegerd, född Rudholm. Tycke uppstod och efter förlovning gick flyttlasset till Västerås där Ingegerd fått en lärartjänst. Tord började på Asea, att sitta stilla och göra ett monotont arbete var inte hans melodi utan han sökte sig vidare till fordonsbranschen där han befordrades till verkmästare.
Bröllopet stod i Arjeplogs kyrka 1964 och efter nio månader föddes dottern Lena.
Hemlängtan till Norrland och släkten blev för stor och flyttlasset gick till Boliden, Tord började vid Bolidenbolaget där han kom att stanna till pensioneringen som arbetsledare på fordonsverkstaden och prospekteringen.
1969 föddes sonen Rikard. Ingegerd, Tord och svärfar Otto byggde ett eget designat hus. Efter pensioneringen gick flyttlasset åter till Stavaträsk och barndomshemmet som köptes när mor Alfa avled 1976.
Huset renoverades i etapper, övriga byggnader uppfördes, fräschades upp och gårdsplanen gjordes om.
Tords smartness i arbetssituationer var en egenskap väl värd att beundra. Ingenting var omöjligt utan med lite ”special-special” gick det mesta att lösa och han var alltid hjälpsam, generös och mån om andra. Att vara ute i naturen med skogsarbete, jakt, fiske eller skoteråkning var något han värdesatte.
Körsång, dans, kortspel, resor och inte minst sport fångade hans passion liksom det sociala samspelet med barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon, släktingar och vänner, alltid med stort engagemang, humor och lätt till skratt.
Engagemanget till andra och att hålla kontakten med släkt och vänner var viktigt för Tord och inför varje jul ringdes det till syskon och vänner. Hans 50-års fest i Boliden med alla syskonen, nära och kära var en varm tillställning även om kvicksilvret visade på minus 37 grader.
Sedan 1985 hölls välbesökta släktträffar vart femte år hemma på gårdsplanen hos Tord och Ingegerd, där Tord och övriga ”Willepajka” sprungit runt på som barn.
Stavaträsk kom att betyda väldigt mycket för oss alla som en varm plats där vi alltid är välkomna även om det enligt Tord inte var något ”vilohem”.
Nedsatt syn, hörsel och demens gjorde livet utmanande i slutet och nu väntar en välbehövlig vila.
Tack för allt och vila i frid.
Familjen