Till minne av Thure, f Lundström. Fredagen den 19/7 somnade vår älskade pappa och lämnade oss i stor sorg och saknad.
Pappa föddes 1942 som nummer två i en syskonskara av tre till Sven-Olof och Elsa Lundström i Åbacka Boliden. Han gjorde militärtjänstgöring som ambulanssjukvårdare vilken också kom att bli hans yrke i stort sett hela hans yrkesliv. Han körde även taxi och bårbil. Hans sista år i arbete var på Reseservice då hans rygg inte orkade med tunga lyft. Som ung träffade han Inga-Britt och de gifte sig 1964 och fick två flickor.
De byggde hus i Ursviken men flyttade några år senare närmare stan. Pappa var händig, inredde övervåning i huset, byggde flertalet altaner och göt i betong. Efter skilsmässan -92 bodde han kvar i Skellefteå men flyttade till Byske 2013 för att komma nära sin yngsta dotter. Pappa tyckte mycket om att resa till värmen. Den första utlandsresan gick med familjen till Tunisien. Senare har pappa rest till många länder exempelvis Thailand, Egypten och Brasilien.
Sista resan gick till Kroatien med äldsta dottern 2016. Pappas största fokus har varit familjen. Han har funnits hemma för oss flickor, skött hushållssysslor och hans matlagning har varit mycket uppskattad. Han är känd för sina köttbullar, gingravad lax och grillmiddagar.
Han har också läst många böcker, främst deckare. I sitt arbete som ambulanssjukvårdare fick han vara på många hockeymatcher. Hans hjärta för Skellefteå AIK följde honom genom hela livet. Själv spelade han under unga år hockeybockey med arbetskamrater.
Pappa har haft sitt största umgänge med familj och släkt men umgicks även med arbetskamrater och vänner på olika tillställningar. Pappa har också haft ett bultande hjärta för djur som gärna tytt sig till honom. Vi hade två hundar under uppväxten och pappa har haft en katt. 2019 fick pappa diagnosen Alzheimer och 2022 fick han flytta till Ömheten vård och omsorgsboende. Där har vi förstått av samtal med personalen att han satt ett fint avtryck.
Pappa var en genomsnäll människa med en underfundig humor. Han var oftast glad och hittade alltid något positivt även när det var tungt. Han trivdes bland människor utan att göra något större väsen av sig. Han ville att andra skulle ha det bra och han gladdes åt små saker i tillvaron.
Under hans sista år har hans största glädje varit att tillbringa tid med oss döttrar, svärsöner, barnbarn och barnbarnsbarn. Nu har hans kluriga kommentarer tystnat. Han lämnar ett enormt tomrum efter sig men med otaliga fina minnen.
Åsa och Linda