Thomas Södermark har avlidit, 80 år gammal. Närmast anhöriga är makan Birgitta och sönerna Mikael med familj, David och Andreas. Thomas föddes den 12 juni 1943. Föräldrar var Albin och Anna-Lisa Södermark.
Uppväxten skedde i Bodan, Lövånger med folkskola i grannbyn, realskola i Lövånger och gymnasium i Skellefteå. Efter studentexamen 1963 påbörjade han juristutbildning vid Uppsala Universitet. Efter avslutad utbildning stod många dörrar öppna för honom och med ett stort intresse för internationell politik var en karriär inom utrikesförvaltningen lockande. Dock föll valet på domarbanan och därigenom ett yrkesliv inom domstolsväsendet.
1968 ingick han äktenskap med Birgitta f. Johansson, dotter till Ragnar och Tora Johansson, Lövånger. Familjen berikades sedermera med sönerna Mikael, David och Andreas.
Tingsmeriteringen påbörjades 1969 vid Västerbottens mellersta domsaga i Umeå och sedan följde ett antal anställningar i olika omgångar vid Hovrätten för Övre Norrland, Skellefteå tingsrätt och Försäkringsrätten för Övre Norrland. Under 1980-talet kom han till Umeå tingsrätt, där han verkade först som rådman och sedan som lagman fram till sin pensionering 2008. Flera av hans kollegor vittnar om respekten för hans yrkeskunnande, hans integritet och hans samarbetsvilja.
Thomas närde genom hela livet ett genuint intresse för musik och litteratur. Musikintresset omfattade allt ifrån jazz till klassisk musik. Litteraturintresset sträckte sig från hårdkokta deckare till Nobelprisbelönad litteratur.
I samband med föräldrarnas bortgång 1992 förvärvades barndomshemmet. Där fick han möjlighet att utöva en praktisk sida som inte fick plats i yrkeslivet. Där kunde han snickra, måla, gräva, såga träd och hugga ved. Det blev en för honom uppskattad omväxling mot yrkesfunktionen i domstolen.
Thomas var inte de stora gesternas man men genom sitt sätt att söka samförstånd och rättvisa lösningar satte han ändå sin prägel på sin omgivning. Vi är många som kommer att sakna hans klarsyn, djupa insikt i svåra frågor och inte minst hans sinne för humor.
Esbjörn Södermark