På förmiddagen den 19 augusti avled Tapio Tuoma efter sex års kamp med den obotliga sjukdomen ALS. Han var son till Reijo och Saima Tuoma och föddes i norra Finland 1955. Efter något år flyttade den lilla familjen till Missenträsk, där föddes senare de tre bröderna Olav, Janne och Stefan. Tapio behöll kontakten med släkt och vänner i Finland och återvände gärna dit under sommarloven.
Tapios intresse för djur och natur väcktes i tidig barndom och fanns med hela livet. Om vi undrade över vilken fågel vi sett eller hört så var han som en levande uppslagsbok, likaså var kunskapen stor om växter, träd och odling.
Skog och mark blev också hans val när det kom till utbildning och yrkesliv. När det blev dags att söka till gymnasiet blev Naturbruks i Burträsk det självklara valet.
I Burträsk mötte han också i unga år sitt livs kärlek, Maria. De flyttade senare till Umeå, där Tapio inledningsvis veckopendlade till Ljusdal för att läsa till skogsvårdsförman. Därefter fick han anställning hos Skogsvårdsstyrelsen i Umeå. De tre sönerna Anton, Tomas och Björn föddes i Umeå. När lägenheten på Carlshem började kännas trång blev det husbygge i Ersmark. Tapio var händig på många sätt och tyckte det var kul att få planera och bygga på huset.
Efter tretton år i Umeå var tiden inne för att återvända till Skellefteå och då Bergsbyn. Tapio hade fått jobb som Greenkeeper/banchef på Skellefteå Golfbana och Maria började arbeta på Balderskolan.
Under Tapios ledning och styrelsens inriktningsbeslut blev golfbanan känd för att hålla hög kvalité. Den byggdes även ut med en korthålsbana och fick flera utmärkelser.
De sista åren kom han också att arbeta på Piteå golfbana, sälja John Deere grönytemaskiner, köra Taxi och hjälpa Anton med Glasmästeriet.
När hösten och vintern kom blev det högsäsong för flera av Tapios fritidsintressen t.ex
svamp- o bärplockning, fågeljakt i fjällen, älgjakt, skidor och att köra draghund. Många hundar fanns i familjen genom åren och hans självklara favorit var rasen Vorsteh. ALS-sjukdomen började utvecklas i benen och satte stopp för många aktiviteter. Men orientering med permobil för att finna kontroller i Skellefteås “Hitta ut”-arrangemang fungerade länge. Den sista älgjakten genomfördes med både kryckor och rollator! När kroppen alltmer förlamades blev schackspel hans nya intresse och det blev många timmar med träning och spel på Chess.com.
Tapio hade en livskraft och en “finsk-mentalitet" som gjorde att han klarade av sjukdomstiden på ett fantastiskt sätt. Han var väldigt tacksam över att få ha familjen med barnbarnen nära samt många goda vänner som orkade finnas kvar, besöka honom och hitta på roliga och meningsfulla aktiviteter trots de begränsningar sjukdomen medförde.
Tack för den du var – vi saknar dig