Fredag den 7 februari somnade vår älskade pappa, morfar, svärfar och gammelmorfar Sven – Olof Wiklund lugnt och stilla in, han blev 91 år. Sven-Olof växte upp med sina föräldrar och tre systrar i Bureå och barndomen var ljus. I Bureå gick han skolan och under skolgången väcktes hans livslånga intresse för idrott och genom det fick han också många idrottskompisar. Han var framgångsrik i alla kastgrenar och kunde stoltsera med ett DM-tecken i diskus.
Efter folkskolan fortsatte studierna på Edelviks folkhögskola och sin ingenjörsexamen tog han på gymnasieskolan i Skellefteå. Efter avslutade studier fick han anställning på Boliden och där jobbade han sedan, fram till sin pension. S-O som blev hans namn på jobbet uppskattade mycket sitt jobb och den speciella anda som fanns bland ”Bolidarna” han jobbade både på anrikningsverket och som utbildare.
1954 träffade han sin blivande maka och stora kärlek Maud och de gifte sig 1961 i Bureå kyrka och satte bo i Skellefteå. 1964 fick de dottern Inger och 1968 kom lilla Lena till världen. Han var en mycket närvarande pappa som följde oss till våra fritidsaktiviteter, läste böcker då vi skulle sova och följde oss på bio. Han missade aldrig någon av våra eller våra barns volleyboll- och fotbollsmatcher och i hans ögon var vi och våra lag alltid bäst.
Idrotten och framförallt friidrotten var han stora passion, han uppskattade också konst, litteratur, gillade att lösa korsord och att organisera. Han var allmänbildad och är fortfarande obesegrad i Trivial Persuit, gröna lådan.
Tillsammans med Maud och den större och större familjen tillbringade han många fina somrar i den älskade stugan vid havet och på senhösten gick resorna till Medelhavet och helst till Cypern. Pappa gillade djur och berättade gärna om sina eskapader på hästryggen under värnplikten i Skövde. Han älskade verkligen sina whippetar som under många år fanns i familjen och fick genom hundkapplöpningen många goda vänner och uppdrag i föreningen. Hundarna var framgångsrika på banan.
Han var mycket stolt över sina barnbarn han dokumenterade deras uppväxt i bilder och gjorde fina fotoalbum till var och en av dem.
När mamma dog blev livet lite tråkigare och han saknade henne mycket. Men vi minns den snälla, roliga och omtänksamma pappa som med stor omsorg tog hand om sina närmaste.
Saknaden är stor, men nu unnar vi honom vila och att få återförenas med mamma.
Familjen genom Inger och Lena