Vår älskade Stina somnade fridfullt in under natten den 21 juli omgiven av familj och vänner. Stina föddes i Skellefteå den 22 november 2002. Hon växte upp i Boliden tillsammans med mamma, pappa och två äldre systrar. Redan tidigt var hon en aktiv och sprallig tjej som tyckte om alla slags aktiviteter, där fotboll och längdskidor var hennes favoriter. Musik var också en viktig del i Stinas och familjens liv och hon utvecklade snabbt stor musikalitet. Hon spelade trombon, elbas och sjöng i kör. Hon hade stor förmåga att leva sig in i musiken och allt som finns i den. EFS i Boliden har också varit en stor del av Stinas liv och uppväxt. Där fick hon ta del av det kristna budskapet, en fin gemenskap samt ett musiksammanhang som betydde mycket för henne.
Endast elva år gammal fick hon sin sjukdom, osteosarkom. Många är de operationer och behandlingar hon genomgått under åren. Under de sju år som hon har kämpat med sin cancer har hon hela tiden kunnat se det positiva och levt livet till fullo. Många är de aktiviteter hon fått avstå men istället har hon hittat nya vägar och aldrig låtit hennes sjukdom stoppa henne från att leva. Trots den situation Stina befann sig i spred hon mycket glädje till människorna runt omkring sig.
Något som kom att bli en höjdpunkt i Stinas liv var den årliga påskfjällresan till Laisvall. Där njöt hon av natur, vänner och skoterkörning. Detta var det bästa Stina visste och trots att hon vissa år var begränsad av sjukdomen var det inget alternativ att ställa in dessa resor. Detta var utmärkande för Stinas många år med sjukdomen, att ingenting var omöjligt.
Under våren 2021 var Stina väldigt sjuk och fick besked om att det inte längre fanns någon behandling mot hennes sjukdom. Trots detta vägrade hon ge upp. I april tog hon körkortet, vilket var en stor glädje för henne. Därefter genomförde hon en projektkonsert med sin gymnasieklass, lyckades ta studenten och komma in på en musiklinje vid en folkhögskola i södra Sverige. Det sista Stina genomförde med sina sista krafter var en efterlängtad resa till Skåne där hon träffade sina kusiner.
Vi är tacksamma för att Stina är en del av vår familj och för den tid som vi fick dela med henne. Trots att det var hon som var sjuk så var det hennes inställning som hjälpte oss andra mitt i det svåra. Nu är Stinas kamp över. Hon har fått frihet igen och kan frisk springa på blomstrande ängar i himmelen. Vi måste lära oss att leva här på jorden med vår enorma saknad efter Stina, tills vi åter möts igen hemma hos Herren.
Håkan, Pia, Maja och Lisa