Sten Rådman, en kär make, familjefar, släkting och vän, en skogens man, en bygdeforskare och historieberättare har gått ur tiden.
Sten härstammade från Boksel i Arvidsjaurs kommun där han med 6 syskon växte upp hos föräldrarna Anna och Gustav i småbruket Skogbacka. Att hjälpa till i hemmet var en självklarhet men blev det tid över var det jakt, fiske och fotboll på den närbelägna fotbollsplanen som gällde. Pappa berättade ofta, med stolthet i rösten om sina första år i skolan på ”Universitetet” i Boksel. Den lokala grundskolan var förlagd i Marklundsgården vilken även var hans mor Annas hemställe.
Arbetslivet började tidigt. Som ung pojke hjälpte han till i timmerflottningen och efter några år som huggare och hjälplastare togs beslut om utbildning inom skogsbranschen. Studier vid Asa skogsbruksskola i Småland och Älvsby Skogsskola ledde till anställning som yrkeslärare på Skogsbruksskolan i Radnejaur. Under en sejour på Grans Lantbruksskola i Piteå uppstod tycke mellan pappa och skolans husmor Vivianne och när nya Skogsbruksskolan etablerades i Arvidsjaur blev den bådas arbetsplats. Familjen bildades och vi två barn kom till världen.
I mitten på 60-talet fick pappa anställning på Arvidsjaurs allmänningsförvaltning där han under många år arbetade som skogsförvaltare. Därefter följde anställningar på Skogsvårdsstyrelsen och ATAB. I mitten på 80-talet var han platschef på Saltmyrans torvindustri och yrkesbanan avslutades som anställd på SCA.
Pappa bemästrade konsten att bemöta människor. I sina yrkesroller gjorde det honom omtyckt och respekterad och privat resulterade det i kontakter som bevarades livet ut. Fritiden präglades av ett stort intresse för hembygden och att på olika sätt dokumentera den. Pappa värnade om bevarandet av bondskan vilket var grunden till att han började framföra korta berättelser och kåserier i offentliga sammanhang. Med tiden hördes hans röst i både lokal- och riksradio, 1976 sommarpratade han i Sommar i P1 och han kunde även ses i olika program på TV. Detta var ovanligt för en amatör på den tiden men varför det blev så är enkelt, pappa hade en naturlig berättargåva och med den förmågan att trollbinda sina åhörare.
1982 förärades Sten Arvidsjaurs kulturpris Ringelräven där motiveringen belyste hans mångåriga dokumentation av människor, sedvänjor och arbetsförhållanden.
Pappa gick tidigt i pension vilket gav honom många år att ägna sig åt sin familj och sina intressen. Dokumenterandet fördjupades och resulterade i utgivning av skrivet material, inspelade CD-skivor och författande av egna boken I lagens utmarker. Älgjakten var väldigt viktig men ersattes med tiden av fiske i olika former. Att dagligen vara ute i naturen var självklart och var det någon som visste var det skulle bli gott om snåttren var det han. Under många år hade pappa alltid ett pågående skogsarbete, att hugga och rusta ved var enligt honom den optimala motionsformen.
Sten och Vivianne var gifta i över 60 år. På grund av olycksfall och sjukdom skildes de åt under det sista året men hann återförenas en kort period. Sista veckorna tröt orken och som för att trösta oss barn lovade han oss att han nu ”skull han håll se opa sjetta”. Det var alltså inte längre tal om några större utflykter.
Pappa blev 90 år. För oss i familjen var han en föregångare att se upp till, generös och naturlig och satte alltid vårt bästa i centrum. Vivianne saknar och sörjer sin make och livskamrat och vi en kär far, svärfar, farfar och farfars far.
Familjen genom Dan och Eva Rådman