Vår käre pappa Simon lämnade oss vid midnatt den 22 mars, med sina nära vid sin sida. Han blev 94 år.
Simon föddes i Långön som yngsta barnet av sex syskon, föräldrarna var Nanny och Artur Andersson. Han träffade sin käresta Naima f. Fällman från Bureå och 1952 blev det giftermål.
Till att börja med hyrde de olika bostäder i Nyhamn men 1960 så flyttade de in i sitt nybyggda hus i samma by. Familjen utökades med fyra barn, Harriet, Gunnar, Pär och Nils.
Till allas vår sorg så dog Pär endast 28 år gammal, det var en enorm förlust för familjen men särskilt för föräldrarna.
Simon var en mycket kärleksfull och hjälpsam förälder som stöttade sina barn i vått och torrt och hittade på mycket bus och trevligheter. Så småningom växte familjen med barnbarn som älskade att få vara med morfar/farfar och snickra, fiska, bygga kojor med mera. Unikt är det att han också fick uppleva fem generationer, att få ett barnbarnsbarnbarn.
Arbetslivet startade som elektriker med stort engagemang i fackföreningsrörelsen. Periodvis som resemontör från Kiruna i norr till Trollhättan i söder. I 50-årsåldern vidareutbildade han sig för att så småningom arbeta som arbetsförmedlare. Från unga år har han varit verksam i Socialdemokratiska arbetarpartiet och hans kunskaper, livserfarenheter och utbildningar, bland annat på Bommersvik ledde fram till ordförandeposten i socialnämnden i Skellefteå där han verkade i tre valperioder.
Pappa var hela sitt liv en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna och parallellt med sitt arbetsliv var han engagerad i många mindre föreningar i hembygden samt PRO.
Den röda fanan, den 1 maj, bar han med stolthet så länge han orkade.
Simon var levnadsglad och nyfiken på livet. Han tyckte om att resa både nära och fjärran, han gillade båtliv, älgjakt och fiske och var en omtyckt och duktig danskavaljer. När det byggdes eller renoverades hus så ville han alltid hjälpa till. Han hade också stort intresse för trädgårdsodling med exempelvis färskpotatis tidigt på sommaren. Längdskidåkning var ännu ett stort intresse och många är milen och skidtävlingarna han hunnit med. Otaliga är också de underfundiga skämt och roliga historier och gåtor som kännetecknat honom liksom de fiffiga uppfinningar som sett dagens ljus i hans ateljé, där han byggde, målade, limmade och svetsade – i sann återbrukaranda.
När mamma Naima dog 2013, blev livet fattigare för pappa och några år senare, i 90-årsåldern, valde han att flytta från sitt hus i Nyhamn till lägenhet på Anderstorp. När minnet sviktade så fick han därefter god omsorg på Sunnanäng, där han trivdes väldigt bra. Tyvärr kom coronapandemin med hårda restriktioner i vägen för det sociala livet och pappa kände sig (med glimten i ögat) ”som en fånge på Kumla”. Vi hann dock med många bilutflykter då vi fick besöka hans barndomstrakter och uppleva andra trevligheter tillsammans.
Vi är många som saknar honom och känner stor tacksamhet och glädje över de fina år vi fått tillsammans. Pappa sörjs närmast av sin stora familj.
Harriet, Gunnar, Nils