Mamma föddes 1941 i Nordmaling, som barn nummer fyra till Anna och Gustaf Nordell, familjen bodde i Brattsbacka och Nyåker under mammas uppväxt. Mamma fick tidigt bli vuxen, då föräldrarna var döva var mamma tacksam att reta, hon fick som tioåring vara tolk då myndigheterna var i kontakt med föräldrarna.
Hon flyttade i unga år till sin äldsta syster Inger och hennes familj i Umeå, där hon fick hjälpa till med barn och hushåll.
Mammas stora intresse var film och filmstjärnor, all ledig tid, nästan, såg hon på film om hon inte var på något kafé med någon väninna. Ett annat nöje var dans, varför hon naturligtvis träffade på vår far, Curth, som gjorde sin militärtjänst på I20 i Umeå, på en dans 1956.
I 17-årsåldern flyttade mamma till Skellefteå, här har hon blivit bofast, förutom under pappas sista år, då de bodde i Skelleftehamn.
Valborgsmässoafton 1959 gifte sig mamma och pappa i S:t Olovs kyrka i Skellefteå, på den tiden blev man myndig vid 21-års ålder, mamma och pappa fick “skriva till Kungen” och begära om anstånd att få gifta sig, det berättade hon om och tyckte var roligt.
1959 kom första barnet, sonen Ulf och bara 15 månader senare, 1960 föddes dottern Birgitta. Familjen bodde då i ett hyresrum på Tuvan, flytten till Odalgatan och 2 rum och kök kändes som rena lyxen.
Mamma var hemma en stor del av vår uppväxt, hon hade dagbarn en tid, när vi blev lite större tog mamma jobb som hemsamarit. Senare skulle hennes svägerska “värva” henne till Kommundata som lokalvårdare.
Efter några år blev hon omskolad till telefonist och blev sedan, nästan sitt yrkesliv ut, kvar i växeln och receptionen på Kommundata/Enator. Mamma blev drabbad av utmattningssyndrom och kom kanske inte riktigt igen helt efter det. Hon fick hjälp på företaget med en omplacering trots det slutade mamma jobba i förtid, för att tillbringa sin pension med pappa i huset i Skelleftehamn.
Pappa hade blivit sjuk tidigare så de hade sålt sin kära stuga i Örviken och istället köpt ett litet parhus. Mamma och pappa älskade att vara ute i naturen och promenera, plocka bär och svamp, alltid i sällskap av en liten tax.
Livet ville annorlunda och tog pappa ifrån oss 2005. Chocken blev stor för mamma, hon mådde inte bra. Från början trodde vi att hon drabbats av en depression men det visade det sig vara allvarligare, Frontallobsdemens en svår sjukdom, inte så känd som andra demenssjukdomar men mycket svår för drabbade och anhöriga.
Mamma var den bästa matlagerskan och fantastiska kakor, bullar och bröd har vi tacksamt ätit upp. Hon försökte alltid hjälpa till med allt hon kunde bidra med, städhjälp och tvättning, otroligt avlastande för en heltidsarbetande barnfamilj. Mamma älskade att dansa och tog upp dansen igen efter pappas bortgång, tyvärr blev det inte så många år då sjukdomen gjorde det omöjligt.
Sedan mars 2016 har mamma bott på Klockarhöjden, där hon lugnt och stilla fick somna in den 10 mars.
Familjen gm Birgitta