Vår älskade pappa, Runo Sundqvist, Finnträsk, har somnat in i en ålder av 94 år. Han lämnade oss lugnt och stilla den 28 augusti.

Pappa föddes 1930 i Finnträsk och växte upp i ett kärleksfullt hem med föräldrarna Gustav och Märta och en stor syskonskara. Efter den sexårig grundskolan jobbade pappa både hemma på gården och i skogen. Pappa började arbeta på Ostvik snickerifabrik 1963 och där jobbade han fram till sin pension. En av pappas bästa barndomsvänner var Tage Lindström och pappa började följa med Tages syster Thyra, efter att ha skjutsat hem henne till Kälfors valborgsmässoafton 1956. De förlovade sig i Mora under en semesterresa 1958 och hösten 1962 gifte de sig i Finnträsk kyrka. Året därpå köpte de huset i Finnträsk, samma år som sonen Peter föddes. Två år senare utökades familjen med dottern Ulrika.

Ett engagemang i kyrkan har följt pappa genom livet, från att ha hjälpt till med att ringa i kyrkklockorna till att själv vara kyrkvärd och även stötta mamma i hennes arbete som vaktmästare för kyrkogården och kyrkan. Han var också aktiv kyrkopolitiker och engagerad i EFS. Förutom arbetet på sågen i Ostvik har pappa jobbat många timmar på byasågen i Finnträsk där det alltid var kö på vårarna när sågningen kunde dra i gång. Numera har sonen Peter köpt och driver sågen. Jaktintresset har varit viktigt för pappa, från ekorrjakt i ungdomen till älgjakt och pappa var i flera år en uppskattad jaktledare. Pappa bestämde sig för att sluta jaga älg 2002 och det slumpade sig så att han den hösten sköt en 18-taggare, en älgkrona pappa stolt visade upp den när det kom någon ny gäst på besök. Även fisket har varit ett stort intresse. Bäckmete, pimpelfiske till fjälls och i Finnträsket fiske med ryssja och saxar och så klart även pimpling och mete. Hjortronplockning har också legat pappa varmt om hjärtat och dottern Ulrika började tidigt följa med ut och leta skogens guld.

Familjen var viktig för pappa och han gladdes när den utökades med barnbarn och barnbarnsbarn. Han har gärna hälsat på grannar, vänner och släktingar och alltid varit lika glad att få besök. Mamma dog våren 2013 och pappa har hela tiden varit trygg med att bo ensam, med stöttning från familjen och andra nära och kära. Efter god omvårdnad från hemtjänsten flyttade pappa för ett år sedan till Norrgårda i Byske där han trivdes bra.

Det finns få som har ett så genomgott hjärta som pappa hade, han behandlade alla lika vänligt, positivt och omtänksamt. I vår stora sorg och saknad är vi innerligt tacksamma för vår pappa.

Barnen