Rune Marklund, Skellefteå.
Vår älskade pappa Rune Marklund lämnade oss tidig midnatt den 18 februari, omfamnad av sina närmaste. Han blev 90 år.
Rune föddes i Tjärn, Skellefteå som näst äldst i en syskonskara med åtta barn. Föräldrarna var Svea och Karl-Emil Marklund.
I Östra Falmark hittade han sin älskade Sigrid f. Forsman och de hade glädjen att få fira sin 67:e bröllopsdag i december. Livet berikades på 50-talet med döttrarna Inga-Lill och Birgitta. Med tiden föddes fem barnbarn som ofta fick vara med sin morfar som hittade på roliga aktiviteter. Senaste tio åren fick han glädjas med sina nio barnbarnsbarn som han ville träffa ofta, de spelade spel, sjöng och pratade. Han värnade alltid om sin stora familj.
Hela livet var pappa väldigt intresserad av fiske i alla former, otaliga är de fiskeresor han gjort tillsammans med kompisar och familjen. Hans hjärta klappade varmt för Arjeplog, där han och några syskon byggde en stuga. Dit reste pappa och mamma ofta med familjen eller goda vänner. Han visste var de bästa fiskevattnen och hjortronmyrarna fanns.
Sitt första egna hus byggdes på Sörböle men på 90-talet flyttade de till sitt paradis i Rönnbäcken, i ett nybyggt hus. Den stora välskötta tomten med blommor och bärbuskar, sjön som han själv åstadkommit med inplanterad fisk, vedbacken där han fick jobba på och skogen i närheten som bjöd på mycket bär.
Där fanns också två små stugor som gav oss alla möjlighet att närvara. Där var alltid öppna famnen och fika eller mat för den som tittade in. De var också själva mycket roade av att ta bilen och hälsa på nära och kära. Han njöt alltid när det ordnades kalas och fester och hade alltid en hjälpande hand för den som behövde. Han var verksam i många föreningar där han bland annat bjöds på boulespel och brödbak.
Senaste åren bodde de i ett trivsamt radhus på Anderstorp. Rune arbetade med stolthet på Skellefteå Kraft i 50 år som linjemontör. Härliga arbetslag som höll kontakt och träffades så länge det var möjligt.
Hälsan försämrades de sista åren men han kämpade tappert och var sorgsen över pandemin som stoppade hans stora nöje – att få träffa sina vänner.
Vi är många som saknar honom gränslöst, men vi lever vidare på de fina minnen som vi har av allas vår Rune. Han sörjs närmast av Sigrid och familjen.
Inga-Lill, Birgitta