Vår älskade Rolf avled den 15 juli i sviterna av den cancersjukdom som han diagnostiserats med i slutet av 2022.  Därmed lämnades fru Birgitta och hans närmaste i stor sorg och saknad. Rolf blev 73 år. 

Han föddes på Norrböle i Skellefteå som son till Eva-Lisa och Herbert Burström. Där växte han upp tillsammans med sin bror  Kurt i ett varmt och kärleksfullt hem. 

Redan vid 14 års ålder avled hans far och familjesituationen blev omtumlande för familjen. Brödernas sammanhållning blev viktig och allt sedan dess har de stått varandra nära. 

Efter militärtjänstgöring flyttade Rolf 1971 till Stockholm. Där utbildade han sig och fick sin första tjänstgöring som polis. 

Julen 1985 flyttade han till Skellefteå och började arbeta som trafikpolis. Rolf  trivdes med sitt arbete och var stolt över sitt yrke. Han var en uppskattad kollega.

1986 vigdes Rolf och Birgitta i Sjungande Dalens kyrka och de har allt sedan dess stått vid varandras sida. Birgittas kärleksfulla omtanke under sjukdomstiden kunde Rolf inte nog framhålla. Deras hem har alltid präglats av värme och öppenhet, vilket är en av anledningarna till att de med tiden fått en stor umgängeskrets. 

Stugan i Boviken som inköptes 1995 blev med tiden ett fint smultronställe. Rolf gillade att bygga och hade alltid ett nytt projekt på gång. 

Rolf var omtänksam och hjälpsam och blev därigenom en viktig person för många. Framför allt för för Kurt och hans familj. Syskonbarnen och deras familjer låg honom varmt om hjärtat. Dessutom var han oerhört släktkär. 

Intresset för musik fanns med genom livet. Att sjunga i kör var en passion. Hans kristna tro blev en trygghet under sjukdomstiden och sin andliga hemvist fann han i EFS och Svenska Kyrkan.

Hans intresse för båtliv började under hans tid i Stockholm och det satt i även när han flyttade till Skellefteå. Det var också viktigt i hans liv att vistas i naturen. Han gillade att åka längdskidor och kunde njuta av en skidtur i fina spår. 

Husbilen som inköptes under våren står hemma på uppfarten. Med den hade Rolf och Birgitta hyst planer om att kunna resa kortare eller längre sträckor.  Det fanns fortfarande så mycket att uppleva tillsammans. Nu står den där som en påminnelse om det liv som inte blev av och är samtidigt en metafor för att Rolf fick leva ända tills han dog med drömmar och längtan. 

Hans hopp om den sista resan hem till Gud lämnade honom aldrig. 

En fin man har gått ur tiden!

Familjen genom kusin Martin