Roland Forsgren somnade lugnt och stilla in den 24 januari 2022 vid en ålder av 80 år. En älskad make, pappa och morfar, vän och broder i tron för många.
Han växte upp i Byske by med föräldrarna Ivar och Rut, samt syskonen Ture, Harry, Anna-Lisa, Kurt och Inga-Britt. Roland fick som tonåring uppleva ett möte med Jesus. I den frälsningsupplevelsen föddes den tro som burit honom i livets alla skiften. Ett annat möte som kom att förändra Rolands liv var mötet med Birgitta. De gifte sig i Skellefteå 1968 och flyttade till Täby. Där utökades familjen med dottern Ingela. Efter flytt till Gimo föddes sonen Daniel och dottern Anneli.
Ytterligare en flytt ledde till Birgittas föräldrahem i Flarken. Roland utbildade sig till lärare och arbetade sedan vid Norrskolan, Dalkarlså folkhögskola fram till pensionen. Han brann för sitt arbete och eleverna vid skolan.
Ordet och bönen var Rolands livsrytm. Engagemanget i Mellanbygdens Pingstförsamling, föreningsliv, naturupplevelser och det stora egna biblioteket präglade fritiden. Roland behärskade sju språk. Böcker inom historia, kyrkohistoria och teologi på till exempel tyska, franska eller latin lästes helst på uteplatsen. Roland uppskattade klassisk musik samt sjöng gärna med i psalmer och andliga sånger med klar och säker stämma. Vi barn kunde alltid hitta mamma och pappa även i stora sammanhang såsom Lapplandsveckan. Det var bara att följa pappas ”Halleluja!”
Sonen Daniels hastiga bortgång vid 30-års ålder satte tillvaron i gungning. Rolands fasta övertygelse om att vi skulle ses igen lyste vägen när sorgen kändes nattsvart.
Barnbarnen Emanuel, Rebecca, Benjamin och Joel har berikat Rolands liv. Liksom med oss barn så älskade han att dela naturupplevelser, spela fotboll, badminton, sätta upp tält, åka och bada, kolla på fåglar och grodyngel samt läsa för dem. Roland var en mästare på att härma Kalle Anka. Moffa Kalle!
Ett av Rolands kännetecken var förnöjsamhet. Även när hälsan försämrades bestod Rolands soliga humör och han fortsatte att uppskatta ett gott skämt, en härlig sång, ett samtal vid bordet eller ute i solen. Så länge han förmådde gick han dagliga promenader. Fågelsång och solsken – då var livet som bäst.
Med tacksamhet för Rolands omsorger och förböner genom livet bevarar vi alla goda minnen i förvissning att vi ses igen!
/Birgitta, Ingela och Anneli med familjer