Vår älskade Roland Fahlman somnade in på kvällen den 8 oktober med familjen vid sin sida.

En vårdag i maj föddes Roland som enda barnet till Karin och Göran Fahlman. Uppväxten på Bäckgatan i Piteå var ljus och glad. Familjen umgicks mycket med kusiner och släkt men framför allt tillbringade Roland mycket tid med sina morföräldrar Elin och Gustav på Degeränget. Även andra släktingar uppskattade besök av den glada och blonda pojken och han satt på vedbänken i bondkök och lyssnade på berättelser. Vi tror att pappas genuina intresse för äldre generationer och berättande grundades där och då.

I början av 1970-talet påbörjade Roland universitetsstudier i Umeå. Det blev historia, religion och geografi och han stortrivdes med ämnena och korridorslivet. Han gjorde en paus för militärtjänst i Boden, innan studierna avslutades och han flyttade till Malmö för ett år på Lärarhögskolan.

Roland och Alva träffades en regnig sommarkväll i augusti 1976 i Mobackenkyrkan. De gifte sig i Landskyrkan på vårvintern 1978.

Roland gjorde sig snabbt hemmastadd i mammas föräldrahem i Myckle och mottogs mycket väl av svärföräldrarna Anna och Albert, farbror Simon samt svågern Sune. Roland gav snabbt akt på och uppmärksammade namn och årtal på timmerväggar. Senare kom han att glädjas mycket åt renoveringen av ”storböninga”. Den fortsatta skötseln av huset och gården gjordes med noggrannhet och ett genuint intresse.

Tillsammans skapade pappa och mamma ett kärleksfullt och tryggt hem. Vi tre barn kan med glädje och tacksamhet se tillbaka på barndomen och uppväxten. Pappa och mamma var alltid tillgängliga för oss och de visade genom sitt sätt att vara och prata, att familjen alltid var viktigast.

Norrhammarskolan och dess högstadium var Rolands arbetsplats i nästan fyra decennier. Det är många elever som har undervisats om Mesopotamien, stormaktstiden och Dagen D. Under åren på Norrhammarskolan grundades trogna vänskapsband i kollegiet som levt vidare till dags dato.

Pappa uppskattade det enkla och det som fanns i närheten, som t ex bärutflykterna med mamma då de tog den gröna Mercan och navigerade efter papperskartan, där hjortronställena var markerade. I sommar har han sörjt att många fina bärställen inte kunde besökas.

Roland var en vännernas vän och det var mycket viktigt för honom att vårda vänskapsband och relationer. Roland var ödmjuk och hade en moralisk inre kompass som inte sviktade utan fanns med i möten med människor. Hans värme och styrka, hans livsinställning och positiva människosyn önskar vi ska leva vidare i oss och våra barn. Kärleksfullt och engagerat fanns han i de fem barnbarnens liv. Var det prov i historia var morfar alltid tillgänglig. På ett mycket aktivt sätt deltog han i deras liv och gladde sig åt att få dela deras vardag och intressen.

Roland hade en trygg och stabil Gudstro, den vacklade inte utan bar genom livets skeenden. Skellefteå landsförsamling med dess gudstjänstliv i kyrkan och bönhus var självklara och naturliga mötesplatser för honom.

Även om vi hade önskat många fler år med Roland är vi djupt tacksamma för den tid vi fick med honom. Nu har han gått in i evigheten och vi lever med den sanna förvissningen att vi kommer att få mötas igen.

Familjen