Under eftermiddagen den 7 augusti somnade Rafika Gallas in efter en kort tids sjukdom. Hon blev 67 år.

Rafika föddes och växte upp i Sousse i Tunisien tillsammans med sina nio syskon. Uppväxttiden präglades av hennes pappas tidiga bortgång och hennes stora sportintresse. Handbollen kom tidigt in i hennes liv för att senare ta upp stora delar av tonåren. Hennes första anställning var som arbetsledare för sömmerskor i en av Sousses större klädfabriker.

Rafika träffade sin stora kärlek Salem 1979 och gifte sig året därpå i Tunisien. Kort därefter anlände paret till Skellefteå och 1981 flyttade de in på Nyckelgatan. Barnen Rasem, Marwa och Marwen föddes under 80-talet och 1987 flyttade familjen till Kusmark där Rafika bodde till sina sista dagar. 

Rafika var byggstenen som höll uppe oss barn, barnbarn, vänner och okända, men också vårt kompass när vi behövt råd och hjälp. Hennes liv kantades av prövningar. Dessa erfarenheter blev hennes styrka att vilja hjälpa andra. Att inte vara rädd, utan vara den som går bredvid människor i deras tyngsta stunder. Hennes skratt, klokhet, allvarsamhet och ärlighet kom till nytta för alla som sökt sig till Rafika för att få vägledning i livet. 

Rafika var en länk och brobyggare mellan hennes gamla hemland Tunisien och det nya hemlandet Sverige. Hon blev en viktig förebild och resurs för människor som gjorde samma resa som henne själv. Rollen som tolk på både franska och arabiska förstärkte de banden. 

Hon var en sportnörd som aldrig missade en match som barn och barnbarn spelat. Hon var den som gärna skrek högst på matcherna även om det i stunden var något pinsamt för barnen. Hon levde för sin familj och var alltid uppmuntrande om så valet föll på sport, musik eller dans. 

Hon arbetade i över 40 år inom sjukvården i Skellefteå, bland annat som ambulanssjukvårdare, men det var inom psykiatrin som hon kom att trivas allra bäst. Där bar hon människors öden och historier nära sitt hjärta. Hennes empati och längtan att vara något större än sig själv, blev drivkraften för henne att finnas som medmänniska. 

Strax innan covid-19-pandemin fullföljde hon en av sina drömmar sedan länge – en lägenhet vid havet i Tunisien. Hon längtade efter att få visa den för sin make, barn och barnbarn. Hon älskade Tunisien, men älskade också Sverige. Att få vara bland sina pioner, dahlior och fruktträd i Kusmark gav henne lugn. Att ta sig an större renoveringsobjekt i huset i Kusmark, synliggjorde hennes envishet och viljan att alltid finna nya utmaningar. 

Rafika sörjs närmast av maken Salem, barnen med respektive och barnbarnen. Vårt kompass och förebild i livet finns inte mer och hennes livsgnista har slutat skina. Men minnet av Rafika är varmt bevarat och för evigt förseglat i den oändliga kärlek som vi känner för henne.

Familjen genom barnen Rasem, Marwa och Marwen