14 FEB 1930 - 09 DEC 2022. När Olov (Olle) Furberg avled i december efter en kort tids sjukdom, avslutades en mångfasetterad levnadshistoria. Född och uppvuxen på ett mindre lantbruk i norra Västerbotten (Björkhammar, Ostvik) ärvde han en stark självkänsla av sina stabila föräldrar. Född långt efter sina syskon bidrog nog också till att han blev något av en ensamvarg, det senare på både gott och ont. Gott som en styrka i trängda situationer i yrkes- och privatliv, ont genom den isolering från familj och vänner det ibland medförde. Att reagera på orättvisor och översitteri blev något av hans ambition och kännetecken, utan hänsyn till auktoriteter eller konsekvenser för egen del. 
Utan någon medveten målsättning hamnade han ändå, tack vare tillfälligheter och slump, på rätt ställe i livet med administration, problemlösningar och marknadsföring. Slumpen landande honom först som trainee i livsmedelsbranschen i New England, USA, där han skapade många livslånga vänner och kontakter. Under ett kvartssekel inom ett svensk-amerikanskt teknik företag fick han också se och arbeta i, och med, ett stort antal länder, inte minst i öststaterna. 

Tidvis kände han sig mer hemma i London, New York och Amsterdam än i Stockholm. I omställningarna och upplösningen av den internationella koncernen tog också hans egentliga karriär slut, men de sista åren före pensionen arbetade han som vd i tre olika bolag. Det blev ändå en intressant avrundning av ett yrkesliv som hela tiden kretsat kring handel i alla dess former. Det han under de sista åren saknade mest var alla goda vänner runt om i världen som varit en väsentlig del av hans liv, även om han även efter pensionen reste över världen fram till pandemin slog till.

Olle hade vid sidan av sina anställningar en hel del sidosysselsättningar genom åren som bland annat Idrottsreporter, arrangör av konferenser och studieresor, och utbildade sig i flera olika språk Som kuriosa kan nämnas att han även var Sven-Ingvars första "manager", när de som tonåringar spelade in sina första skivor i Slottsbron utanför Karlstad.

Förutom vänner gav hans utlandsarbete honom även värdefulla erfarenheter om rasism i många former, samt inte minst – under åren i kommunistländerna – den påtagliga känslan av vad frihet verkligen innebär, samt även effekterna av positiv respektive negativ avundsjuka (något som han tyckte borde studeras av politiker inte minst i Sverige).
En summering av hans liv är enligt hans egna ord ”I did it my way”, med alla textens detaljer i Frank Sinatras sång.