Livslångt lärande är till glädje för många. Att ha haft en nästan livslång lärare är färre förunnat. Den ynnesten fick vi uppleva. Nils-Gunnar Oldman blev 90 år. Den 12 september gick han bort, sörjd och saknad av familj, vänner och skaror av tidigare elever.
Nils-Gunnar var född och uppvuxen i Granö. Han blev student i Umeå 1952 och utbildade sig sedan till språklärare i Uppsala, där han träffade sin hustru Göta.
Han inledde (och avslutade) sin lärarbana i Byske men tjänstgjorde också några år som lärare i franska och engelska vid läroverket i Skellefteå. Så träffade vi honom. Vi hade turen att få adjunkt Oldman som omtänksam klassföreståndare och omvittnat skicklig lärare. Hans engelsklektioner handlade om mer än glosor och grammatik; han öppnade våra ögon för brittisk kultur i vidaste mening. Vi tog studenten 1965.
Men var kommer den livslånge läraren in? Jo, nästan 50 år senare tar Nils-Gunnar kontakt efter att ha sett våra namn i en korsordstävling. Han är nu änkling och bosatt i Umeå. Vi inbjuds till hans andelsstuga i Klippen utanför Hemavan. Så vänds ett nytt blad i vår gamla lärar/elev-relation. Samvaron blir oförglömlig. Vid tre tillfällen tillbringar vi minnesvärda höstveckor tillsammans i Umeå och Klippen.
Vi möter en ny Nils-Gunnar under de här resorna. Egenskaper som han dolt i sin lärargärning blommar ut för fullt. Vi får klart för oss hur mycket familjen har betytt: sorgen efter Göta och glädjen över de nära banden till systern Birgitta och döttrarna – Annica med familj och Christina med hans barnbarn Ella. Nils-Gunnar visar sig också vara otroligt social och verkar känna nästan alla som vi träffar under våra promenader i Umeå, Skellefteå och Tärnaby.
Nils-Gunnar har ett knivskarpt minne och i fråga om idrott kan han återge resultatlistor från tävlingar världen över. Natur och kultur tilldrar sig hans intresse i lika hög grad. Under våra fjällveckor plockar vi kantareller som tillreds med lokalt fångad regnbåge som vår värd trollar fram. Han är en sann gourmet. Han är också något av finsmakare när det gäller konst och litteratur.
Våra samtal pendlar mellan allvar och skratt för här möter vi en person med smittande humor. Den såg vi mindre av när han stod i katedern. Då var Nils-Gunnar seriös och respekterades för det. Nu fick vi 50 år senare utbyta glada skolminnen på skogsvandringar och kring braskaminen uppe i Klippen.
Två livslånga elever i tacksamhet.
Stellan Boozon, Linköping – Mats Thelander, Uppsala