Torsdagen den 14:e oktober somnade min älskade make, vår älskade pappa, svärfar, morfar, farfar, gammelfarfar och gammelmorfar in vid 88-års ålder. Pappa var född i väglöst land i Kantaberg, son till Sven och Märta Fernberg och äldst av fyra syskon. Genom fiske och bärplockning fick han tidigt i livet lära sig att hjälpa till så att familjen fick mat på bordet. Efter folkskolan tog pappa examen vid realskolan med sikte inställt mot utbildning till kronojägare vid Skogsskolan. I förberedelse för detta ingick praktik med röjning, stämpling, delta vid kolmilor och bygge av tjärdalar. Domänverket/Sveaskog blev hans arbetsplats fram till pensioneringen.
Pappa träffade sin livskamrat Maine och de gifte sig 1957. I Älvsbyn har de tillsammans byggt ett kärleksfullt och öppet hem för oss tre syskon Lars, Anna-Lena och Ola med respektive, sju barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Engagemanget i EFS-föreningen har varit central och pappas trygghet i sin tro har burit vid svår sjukdom. Kärleken att hjälpa och finnas till för familjen och andra i hans närhet var en självklarhet. Hans famn var alltid vidöppen.
Innan pappa lämnade oss, berättade han att han fått ett innehållsrikt och fint liv. Nu kände han sig klar att lämna och gå vidare. Som någon sagt: ”döden är inte det sista, den är början på något nytt”.
Vi minns pappa med glimten i ögat, den varma kramen, berättelserna, metspö med dinglande forell i ena handen och en svart grillkorv i den andra handen, med en tjärn i bakgrunden och doft av skog till surrande myggors sång. Vi känner tacksamhet för allt vi fått.
Familjen genom barnen