Mikael Viklund har avlidit 46 år gammal. Han saknas av sina föräldrar, tre syskon med familjer, vänner och en stor släkt. Mikael föddes i Skellefteå och var son till Martin och Gunilla Viklund. Mikael växte upp på Moröhöjden och visade tidigt en konstnärlig förmåga, inte minst genom att skapa fantasifigurer med häftmassa. 

Mikael gick estetisk bild på Anderstorpsgymnasiet. Han hade en fantastisk förmåga att uttrycka sig med konst i olika former och ingen som betraktar den blir oberörd. Favoritfärgen var svart och det var ofta ur ett mörker som motiven framträdde. 

Han haft flera utställningar i Skellefteå, Umeå och Göteborg och han arbetade främst med akrylmålning, teckning och träsnideri.

Han föddes med missbildade kotor i nacken som orsakade snedbelastning och kronisk smärta. Mikael älskade kyla och rimfrost, uppskattade vinter och tillbringade sömnlösa nätter med att promenera i ett snötäckt Skellefteå. 

Han var speciellt bra på fjärilsim och kampsport. Han nådde brunt bälte innan han blev tvungen att avbryta träningen på grund av den växande smärtproblematiken. 

I militärtjänsten blev han uttagen till befäl som sjukvårdare på K4 i Arvidsjaur. Problem med hjälm och tung utrustning tillstöt. Försvarets läkare konstaterade att han inte kunde slutföra utbildningen. Han blev sjukpensionär vid 20 års ålder på grund av smärtan. 

Med stor fantasi och kunskap ledde han rollspel och var även en ivrig spelare. Under tiden i Skellefteå var han engagerad som spelledare i rollspelsutbildningar i Aktiv Ungdoms regi. 

Mikael älskade att diskutera och var väl inläst på många områden tack vare besök på antikvariat och bokhandlar. 

2001 flyttade han till Göteborg. Avsikten att Mikael kunde få mer kvalificerad smärthjälp på Östra Sjukhuset. Han erbjöds aldrig någon smärtvård. Detta tvingade familjen att hjälpa Mikael att söka vård i privat regi från Kalix i norr till Iran i söder.

Hans smärta omöjliggjorde ett värdigt liv. De sista två åren fick han mycket god effekt av behandlingar på Smärthjälpen i Göteborg som ledde till att han blev mindre ljuskänslig, började cykla och närmade sig ett mer socialt liv. Mikael bad sin mor skriva om hans liv. Berättelsen finns i boken Smärtsamma Dagar. På omslaget gestaltar Mikael sin smärta i huvudet. Hans konst finns på ammart.se. 

Mikael var familjekär och visade stort intresse för sin familj och våra intressen och det är med en blandning av frustration, lättnad, djup saknad och sorg som vi säger farväl av honom.