Per Mikael Grahn föddes den 25 juni 1961 på Skellefteå lasarett, han var den äldsta i en barnaskara av tre. Under hans uppväxt flyttade familjen runt en del då Pappa Sverker var skogsmästare, de har bott i Lycksele, Sorsele och slutligen Bureå. Mikael var en väldigt snäll och omtänksam storebror som ofta såg efter sina små systrar och alltid ville dem väl.  

På gymnasiet gick Mikael Naturvetenskapsprogrammet och trots att han inte var intresserad av det som skolan hade att erbjuda gick han ut gymnasiet med bra betyg, efter gymnasiet började han att jobba i skogen som sin far men efter några år valde han att gå sin egen väg och lämna skogsarbetet bakom sig. Mikael började läsa programmeringsteknik på universitetet och med denna utbildning hittade han en plats på Data Ductus. 

Mikael har alltid varit intresserad av sport, hans ungdom spenderades bland annat på fotbollsplanen och senare i livet spelade han även vollyboll, det var där han träffade sin blivande fru Berit. Berit och Mikael delade intresset för slalom, Mikael var även ledare i frilufsfrämjandets slalomsektion. Paret reste en del.     

1993 var ett händelserikt år för paret då de inte bara flyttade från Ursviken till deras första hus i Bergsbyn, de adopterade även sitt första barn Alexandra detta år, fyra år efter kom parets andra barn Andreas. 

För Mikael var familjen det viktigaste. Han var en närvarande och engagerad pappa som alltid fanns där för sina barn i ur och skur, detta förstärktes bara då han 2012 blev en stolt morfar åt Emilia. 

Mikael var en idéspruta och hade alltid något nytt resmål eller någon ny hobby i tankarna, av de alla idéer som Mikael hade så var det båtlivet och musiken som fastnade hos honom. Han hade en talang för att skriva låtar och spela instrument, det var munspelet och keybord som låg honom varmt om hjärtat.   

Efter många år som motorbåtsägare så bestämde sig paret för att köpa en segelbåt tillsammans med sina bästa kompisar. Det sista året tog Berit tjänstledigt för att de skulle resa och göra roliga saker tillsammans och de hann med flera äventyr. Trots sina begränsningar så uppskattade Mikael sin permobil den sista tiden, han kände sig fri och kände livskvalitet varje gång han var ute och körde.

Nu har Mikael efter en lång kamp mot cancer somnat in och lämnat ett tomrum i våra hjärtan. 

Familjen