Min älskade make och vår älskade far Martin Jonsson avled natten den 8 juli på Buregården i Bureå. Efter ett långt innehållsrikt liv, där Martin fortfarande var pigg då vi firade hans 90-årsdag i oktober 2022, så tog åldern ut sin rätt och han somnade in lugnt och stilla.
Martin föddes 1932 på Hedensbyn, utanför Skellefteå, som andra barnet i en syskonskara på fem. Pappa Joel arbetade på Rönnskärsverken och drev med sin fru Elin ett mindre jordbruk på Hedensbyn.
Martins mamma kom från fiskarsläkten Holmqvist och Martin fick som 15-åring vara med som fiskardräng i Kågnäsudden utanför Skellefteå.
Martin utbildade sig till lärare i ämnena matematik och fysik. Under studietiden träffade han sin blivande fru Vivan, född Pettersson, som arbetade på barnhemmet i Bergsbyn och de träffades då Martin bjöd på en båttur.
Martin och Vivan gifte sig 1958 i Landskyrkan i Skellefteå. De var ett äventyrslystet ungt par och reste runt i Sverige. De studerade och arbetade bland annat i Uppsala, Malmö, Örebro och Örnsköldsvik. Därefter fick Martin en lärartjänst i Bureå och där stannade Martin och Vivan resten av livet.
Martin ägnade en stor del av sitt liv åt Svenska kyrkan och EFS. Han var bland annat ledamot i Stiftsfullmäktige och Kyrkofullmäktige. Martin hade talets gåva och han kunde recitera berättelser på bondska likväl som att debattera politik som engagerad medlem i Liberalerna (före detta Folkpartiet).
Martin hade sinne för humor och gillade att ordna tävlingar och aktiviteter i samband med middagsbjudningar. Hans favoritspex var en snurrande fluga som han bar på julafton.
Han tyckte om musik och sjöng tillsammans med sin hustru Vivan i kören Unison i kyrkor och i bönhus. Han spelade både fiol och piano, gärna sin favoritpsalm nr 262, "O sällhet stor". I den psalmen hittade han trygghet i sitt liv på jorden och den himmel som väntade honom. Han skrev själv ett inlägg i Norran där han beskrev sin syn på livet och sin starka tro; "Jag bor ej här, jag blott här nere gästar. Jag är på väg till ett ljusare och bättre land, men på den färden gör jag ett kort uppehåll på denna planet".
Fisket var Martins största intresse och hans smultronställe var fiskestugan i Kågnäsudden som varit i släktens ägo sedan 1877 och ännu som 86-åring lade han ut siknät med sina barn och barnbarn och fick då 21 sikar och 40 simpor.
Saknaden är stor men vi är tacksamma för vår makes och fars kärlek, generositet och omtanke som vi alltid kommer att bära med oss.
Vivan, Carin, Peter, Håkan