Märtha Södermark

Vår kära Märtha somnade in på Skellefteå sjukhus den 25 mars, hon skulle i maj ha fyllt 92 år. Närmast sörjande är sonen Tony med familj
Märtha föddes i Hägglunda som näst yngst av nio syskon, föräldrarna hette Hildur och Daniel Bjurman. Från sin barndom har hon berättat att det var ett glatt hem, samtidigt som det var strävsamt på många sätt. En höstdag 1946 slog åskan ned på Hägglunda, huset brann upp och familjen flyttade till byn Bjurbäck. Märtha fick så småningom plats som hushållerska hos en familj i byn Risåkläppen där modern gått bort och efterlämnat make och tre söner. Kärleken började spira mellan Märtha och mellansonen Paul, så det blev giftermål och 1957 föddes sonen Tony. När det blev dags för sonen att börja skolan skaffade den unga familjen ett hus i Ljusvattnet. Märtha hade en medfödd ögonsjukdom som gjorde att hon blev blind, hon har berättat att hon "hann se" en bio i tonåren. Trots sin synnedsättning fixade hon allt som skulle göras av en hemmafru, särskilt imponerande är allt som hon stickat, hon kände med händerna och höll räkningen i huvudet! Märtha hade en mycket god hörsel och gott minne. När hon blivit änka bodde hon kvar i Ljusvattnet några år tills hon flyttade till trygghetsboendet Dommaren i Burträsk 2018. Där lärde hon sig ett nytt hem och klarade sitt dagliga liv själv tills hon drabbades av sjukdom, men med hörsel och minne i god kondition lärde hon sig att känna igen rösterna och namnen på personalen i hemtjänsten. Märtha trivdes i solen, både vintertid på is med ett pimpelspö i handen eller under sommaren på balkongen, ett par resor till varmare länder gjordes också efter makens pensionering. Ett annat intresse var kläder och textilier, när synen försvunnit kände hon ändå igen alla sina gardiner, dukar och plagg med händerna. Märtha var en social person och hade alltid nära till skratt, hon umgicks och hade mycket kontakt med sina släktingar och vänner. Och kunde de inte träffas så pratades det i telefon. När barnbarnen Nils och Jonas kom blev det mycket att vara med dem, från småbarnsåren med skoj och lek till att följa med på aktiviteter i tonåren. Och till Märthas glädje fick hon uppleva en generation till i barnbarnsbarnet Finn, nu 3 år. En snäll, glad och förnöjsam mor, farmor, gammelfarmor och svärmor har lämnat oss. Vi minns dej och den omsorg du gav till oss alla.