Vår mamma har stilla och lugnt somnat in, 86 år gammal. Hon var född i Malmö men familjen flyttade tidigt till Helsingborg där hon växte upp. Morfar insjuknade i magcancer och dog när hon endast var 13 år gammal. En händelse som påverkade henne starkt.
Pappas faster, Stina, bodde i Helsningborg och var vän med min mormor. Genom deras vänskap fick mamma möjlighet att följa med på en resa till Norrland i 20-årsåldern. Resan gick till Klintå/Stavaträsk, cirka tre mil från Jörn, där pappa bodde med föräldrar och fyra syskon. Det var så mamma och pappa träffades och vi har förstått att stark förälskelse, passion och kärlek uppstod. Mamma upplevde det som mycket exotiskt att åka till Norrland där allt var så annorlunda mot livet i Helsingborg. Snön, kylan, kulturen och språket ”Skelleftebondska”, var så annorlunda. Kulturen ”du ska inte tro att du är något” bara för att du är en ”stadsflicka”, fick mamma erfara då farfar inte ville ”göra sig till” och ändra sin dialekt. Det var omöjligt för henne att förstå den ”bondska” som farfar och farmor pratade. Så småningom lärde hon sig förstå dialekten.
Mamma flyttade sedan till pappa i Stavaträsk. Det kan inte ha varit lätt att på den tiden lämna sin mamma, som var änka, kvar i Helsingborg och flytta så långt bort. Telefonsamtal var dyra så de ringde varandra mycket sällan, de höll kontakten genom brev varje vecka. Mormor kom med tåg och hälsade på en gång per år, oftast vid jul. Vi åkte och hälsade på mormor i Helsingborg på somrarna, vilket vi minns med stor värme.
Mamma och pappa flyttade i början på 60-talet till Malå där vi två barn föddes och växte upp. Mamma har yrkesarbetat större delen av sitt liv som sömmerska. Hon arbetade många år på Tajmo, som ägdes av Joel och Gudrun Stenlund. Därefter jobbade hon många år på Safac.
Mamma var som person mer introvert än vår pappa som var väldigt social. Hon fick ofta hör att hon såg ”butter” ut, vilket nog mer handlade om att hon var lite tillbakadragen. Men med de människor hon lärde känna och kom nära var hon väldigt trogen, pålitlig och visade en uppsluppen och glad sida. Den mamma vi kände var trogen, lojal och omsorgsfull. En av hennes absoluta styrkor var att hon sällan och aldrig gick i försvar om hon fick synpunkter på sitt agerande, hon var alltid beredd att titta på sig själv och se om hon hade kunnat göra annorlunda. En bra förebild i det avseendet. De sista åren bodde hon på Miklagård. Nu har hon somnat in efter ett långt liv. Vi kommer att sakna henne.