Vår innerligt älskade Marie Hedlund Hillgren somnade stilla in den 9/11 på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Hon blev endast 47 år gammal.
Marie föddes i oktober 1975 i Skellefteå. Vid fem års ålder flyttade familjen till Pärlström. Hon var en pigg och glad liten flicka som varje dag lekte med sin ett och ett halvt år yngre syster. I augusti 1981 inträffade en tragisk olycka där hennes lillasyster Sofie omkom.
Två år senare föddes hennes lillasyster Emelie till Maries stora glädje. Marie hade även många fina vänner i skolan och i 4H-stallet i Jörn. Hästintresset har funnits där hela hennes liv. Hon har jobbat som stallchef både i Norsjö och i Arvidsjaur. Hon och bästa kompisen Katarina jobbade ett år på hästgården Hammartorp i Eskilstuna.
Efter det utbildade hon sig och jobbade som förskollärare.
Skottdagen 2004 träffade jag min blivande hustru Marie. Oktober 2010 var lyckan fulländad när vår son Alexander kom till världen. Vi köpte hus i Orrliden och där har vi trivts bra. Marie tyckte om att vara ute i naturen, på sommaren var det bad, fiske och bärplockning medmera. På vårvintern var vår husvagn i Tjamstabacken i Malå ett kärt utflyktsmål för Marie, där kunde hela familjen, inklusive hunden Sigge, koppla av och mysa tillsammans.
Tyvärr drabbades Marie av svår tinnitus och problem med hörseln, vilket gjorde att det blev svårt för henne att arbeta kvar i förskolan. Hon vidareutbildade sig till specialpedagog och har de två senaste åren varit anställd inom Region Västerbotten.
I början av juli fick vi ett mycket jobbigt besked. Marie hade drabbats av cancer. Den visade sig vara mycket aggressiv och svårbehandlad. Trots hennes goda fysik och hennes tapperhet förlorade hon till sist kampen mot sjukdomen.
För Marie var familjen det allra viktigaste. Hennes tankar inför döden kretsade mest kring hur framtiden skulle komma att se ut för oss som blir kvar, Alexander och jag. Hennes omtanke gällde alla i hennes närhet, inte minst föräldrar, syster och nära vänner.
När Marie var frisk var hon energisk och effektiv både på arbetet och hemmavid. Att organisera och planera var en av hennes många styrkor. Hon hade också en del tankar inför sin egen begravning. Så vackert, men också så oerhört smärtsamt.
Den sorg och saknad vi känner är obeskrivlig, men minnet av vår älskade hustru och mor kommer att leva kvar i våra hjärtan.
Christian och Alexander