Marianne föddes 1932 och hette Lindahl som barn. Hon växte upp i Yttre Ursviken och redan som 16-åring mötte hon sin livskamrat, Egon Forsberg. Året efter bröllopet, 1951, föddes en dotter. Den lilla familjen bosatte sig i Bergsbyn. Marianne var en social person som arbetade inom butik och service under hela sitt yrkesliv. När familjen flyttade till Örviken 1961 började hon arbeta i byns Konsum-butik. Hon drabbades tidigt av reumatism så hennes yrkesliv blev kort och vid 42 år ålder sjukpensionerades hon. Trots sin sjukdom hade hon många intressen, bland annat för blommor och trädgård. Tillsammans med väninnor gjorde hon resor till Holland för att se tulpanodlingar. Detta väckte intresset för ytterligare resor och så småningom fick hon Egon med ”på tåget”, eller i alla fall båten. Kryssningar i såväl Medelhavet som Karibien satte färg på deras gemensamma fritid. Somrarna spenderades oftast på havet i den egna båten. Ett favoritmål var den finska skärgården och där knöts vänskapsband som kom att vara livet ut. Trots värken i händerna spenderade hon mycket tid med olika handarbeten: stickning, virkning, korsstygnsbroderier och flamsk-vävning. Under hennes flitiga men förvärkta fingrar formades dukar, gardiner, överkast, bonader och tröjor. Marianne tyckte om att läsa, framför allt romaner, och fortsatte att resa i sinnet även om kroppen så småningom sade stopp. Efter mer än 40 år på Degerön flyttade hon till en helt ny lägenhet i Strandgården, Skellefteå. I samband med det drabbades hon av en hel del sjukdomar och levde därför ett stillsamt och tillbakadraget liv i den trivsamma lägenheten. Många timmar spenderades på balkongen med älvsutsikt och sol på kinderna. Hon fick fin hjälp av hemtjänstens personal och dagarna kantades av att läsa tidningar samt att lösa korsord. Trots de kroppsliga problemen behöll hon en positiv livssyn och humor. Hon tyckte om glada skratt. En och annan besökare utmanades också på ett parti China-schack. När barnbarnen och senare barnbarnsbarnen kom gav det henne en stor källa till glädje.
Den 20:e september somnade hon in lugnt och stilla. Vi minns henne med värme, men tomheten är stor.
Barnbarnen