Vår älskade mamma Marianne Broman somnade in den 20 januari, 89 år gammal. 

Hon föddes 1934 i Sävar men kom i tvåårsåldern som fosterbarn till Selet utanför Lövånger. Hos Valfrid och Elsa Öhman blev hon en efterlängtad dotter och fick en trygg och kärleksfull uppväxt. 

Redan i ungdomsåren träffade hon vår pappa, Sven Broman från Broänge. De gifte sig 1958. Tillsammans fick de oss barn, Maria, Jonas och Olof. Mamma och pappa gick skilda vägar 1984, men familjen var alltid viktigast för dem båda. Marianne fick se barnbarn och bonusbarnbarn växa upp och hann även glädjas över flera barnbarnsbarn. Alla fick plats i hennes stora famn.

Efter realexamen studerade Marianne till lärare och sin första tjänst hade hon i Tierp, norr om Uppsala. Tillsammans med Sven gick sedan flytten norrut igen, till Skellefteå, där hon verkade som lärare under hela sin yrkeskarriär. Marianne var mycket engagerad och omtyckt av både kollegor och elever. Hon arbetade också fackligt under många år. De sista verksamma åren var hon lärare på barnavdelningen vid Skellefteå lasarett, där hennes förmåga att verkligen se människor kom väl till pass.

Marianne var en riktig konstnärssjäl inom allt ifrån musik och poesi till måleri och handarbete. Hon spelade piano och sjöng i kör. Hon målade akvarell, vävde, broderade och stickade. Hon skrev poesi och sagor, som gladde både barn och barnbarn. Med åren blev synen allt sämre. De sista tio åren var hon nästan blind och kroppen slut, men hon fortsatte ändå att skapa och tog sig an utmaningar med en positiv inställning. Hon broderade och löste korsord med förstoringsglas och hennes litteraturintresse upprätthölls med hjälp av ljudböcker.

Sommarstugan på Uttingen var mammas paradis. Här fick vi barn uppleva rena Saltkråkanidyllen under uppväxten och hennes kreativitet och skaparlust fick stort utrymme. Dörren stod alltid öppen för släkt och vänner, mat och fika serverades på löpande band. När hennes kropp satte begränsningar för att själv ta sig ut till ön gladdes hon över att vi barn och barnbarn var där. I hennes hjärta fanns minnena från ön för alltid bevarade.

Mammas hjärta var stort och varmt. Hon hade plats för alla och såg det goda i människor. Med sin positiva livssyn var hon en förebild för oss alla. Saknaden är stor, men vi bär med oss många fina minnen och är evigt tacksamma för allt hon gett oss. Vila i frid älskade mamma.

Maria, Jonas och Olof