Vår älskade mamma tog sitt sista andetag på lördagen den 19 augusti, omgiven av oss barn.
Vi kommer att minnas henne med stor värme. Det var väldigt enkelt och lättsamt att vara med mamma, hon såg sällan problem i tillvaron utan hade en positiv livssyn. Hon såg lätt det fina och goda i andra och värnade om alla människors lika värde. Detta var något inte bara vi i mammas närmsta krets fick uppleva, utan även något de ensamkommande barn som hon stöttade som god man under flera år, fick ta del av.
Mamma hade en humor som vi delade och trots de senaste årens demenssjukdom så fanns humorn där och glimtade till, även på slutet då språket knappt fanns kvar. Det symboliserade henne mycket. Hon var tapper och stark genom livet och med en stor självständighet fixade mamma det hon behövde. Att vara orolig var inget som låg henne nära utan hon tog sig an tillvaron med lugn och tillförsikt.
Största delen av sitt arbetsliv tillbringade hon lojalt och troget som förskollärare. Många är de fina böcker och pedagogiska spel som mamma även sett till att barnbarnen fått ta del av. Hennes finstickade vantar och tjocksockar har värmt deras händer och fötter. Hennes omtänksamhet om barnbarnen var stor och hon har under åren gett dem många roliga minnen.
Mamma gillade att resa, oftast åkte hon hela sin semester till Spanien, där dottern Hanna är bosatt sedan länge. Hon hyrde stora lägenheter så alla barn och barnbarn skulle ha möjlighet att rymmas. Där trivdes hon i värmen, på balkongen med ett glas vin, choklad och en bok om kvällarna, tittandes ut på fiskebåtarna som lämnade kajen. Eller på morgonpromenad uppe i bergen. Vid havet med barnbarnen eller på en uteservering på kvällen. Vi hade så mycket önskat att mamma fått uppfylla sina pensionärsplaner och tillbringa mycket mer tid i värmen. Det hade hon verkligen varit värd.
Det blev inte så, men vi är så tacksamma för den tiden vi fick tillsammans och minns med kärlek vår mamma. Vi syskon höll mamma hennes sista stund på jorden. Nu är tanken på att hon fått återförenas med sin dotter Linnea, en stor tröst i saknaden efter mamma.
Barnen