Den 21 juli fick vår kära mamma, mormor, farmor och svärmor, flytta till sin himmelska vila, 75 år gammal.
Mamma växte upp i Ersmarksbodarna som äldsta barnet till Märta och Einar Grönlund. Mamma tog tidigt ansvar i hemmet och hjälpte till med syskon och andra sysslor i jordbrukarhemmet. Efter studenten flyttade hon till Luleå och studerade till lärare.
Mamma träffade vår pappa Bengt och de gifte sig 1972. Mamma blev snabbt en självklar pusselbit i pappas familjejordbruk i Ersmarksängarna. Det kombinerade hon med att vara en omsorgsfull mamma till oss tre barn, och hon var i gång från morgon till kväll - till synes outtröttlig. Innan vi barn åkte till skolan kunde hon ha hunnit safta och sylta, och när vi kom hem kunde vi fika nygräddade bullar medan hon hjälpte oss med läxorna. Däremellan tog hon sig an allt ifrån mjölkning till traktorkörning. Att ordna mat och fika till alla höll hon som en hederssak.
Gudstron och engagemanget i Ersmarkskyrkan var viktigt för mamma. I kyrkan fick hon också en fin gemenskap som har räckt livet ut.
När mamma fyllt 50 drabbades hon av leukemi. Första kvällen på avdelningen i Umeå fick hon i bön erfara att allt skulle gå bra, hon skulle bli frisk igen och så blev det. Det gjorde att hon fick fortsätta sin gärning, och inte minst att hennes barnbarn fick ha en nära relation till sin farmor/mormor. De var alltid välkomna och hon tog sig gärna tid att spela spel eller att ta med dem på hallonplockning.
Även de sista åren då mamma mer och mer insjuknade i alzheimers, fortsatte hon troget att finnas tillhands för familjen, hemmet, jordbruket och kyrkan. De två sista åren levde mamma som änka och hon tog tacksamt emot alltmer hjälp från oss barn, syskon och andra. De senaste månaderna sviktade hälsan ytterligare, och hon flyttade på försommaren till Brogården där hon blev väl omhändertagen.
Vi som kände mamma vet att hennes omtanke till alla i sin omgivning aldrig gått ta miste på. Hon har alltid satt sina medmänniskor i första rum. Sådan förblev hon livet ut. Mamma lämnar oss i stor sorg och saknad men vi minns henne med kärlek.
Barnen