Maggan, min älskade livskamrat somnade in efter en kort tids sjukdom på Axlagården i Umeå den 20/11. Vi träffades den 20/7 1973 på Folkets Park i Skellefteå, sedan var det bara vi. 

Efter några månader flyttade vi ihop i Umeå. Vi blev föräldrar i unga år. Erica, Jenny och Johanna föddes 1975, 1977 och 1979. Sedan flyttlasset gått till Skellefteå i december 1976 kunde vi flytta in i det nybyggda huset i Ersmark 1978. Josefin och Rickard föddes 1985 och 1986. Alla barn hade turen att alltid kunna rycka upp ytterdörren och ropa ”Mamma” när dom kom från skolan. Det kändes naturligt för oss båda, och måste ha varit en otrolig trygghet för ungarna. Men det är klart, inte gav det oss pengar i överflöd. I början av 90-talet började det bli dags för Maggan att återgå till förvärvslivet. Fram till dess hade hon ju varit ”ledig” frånsett totalansvar för markservicen för en familj som till slut bestod av 7 personer.  

Hälsan började strula för Maggan under första halvan av 90-talet. Efter några års utredningar dröjde det till slutet av 1995 innan det kunde konstateras att hon hade drabbats av en kronisk reumatisk sjukdom. Det sista halvåret tillstötte andra problem. Sedan dess har Maggans tillvaro varit kantad av omfattande utredningar och sjukhusvistelser. Den verkliga orsaken till ohälsan konstaterades inte förrän den 2/11 då hon fick beskedet att hon drabbats av spridd lungcancer i slutstadiet. 18 dygn senare tog sjukdomen hennes liv. 

Maggan var inte bara min livskamrat. Hon var våra fem barns omtänksamma mamma, sina föräldrars stöttepelare, en centralfigur inom sin kusinkrets, omtyckt av vänner och bekanta. Sedan 2005 hade vi båda lyckan att bli både, mormor, morfar, farmor och farfar till våra fantastiska nio barnbarn. 

Maggan har varit en fantastisk stöttepelare för mig efter att jag skadades mycket allvarligt i en trafikolycka 1996. Det fanns aldrig ekonomi för utlandsresor under tiden familjen blev större och större. Sedan mitten av 80-talet blev husvagnen det möjliga alternativet. Sedan barnen flyttat hemifrån har vi haft möjlighet att göra återkommande resor runtom i världen.  

De senaste åren har vi haft möjlighet att tillbringa långa perioder året runt i Joeström. Det betyder att öring och röding blivit vardagsmat. Joeström har verkligen varit en plats att längta till. 

Maggans sista tid önskade hon att få vistas på Axlagården i Umeå. Där kunde vi tillsammans stötta henne dygnet runt enligt hennes önskan. Vi i familjen saknar verkligen vår fantastiska Maggan oerhört mycket, men vi har lovat att stötta och ta hand om varandra så bra vi kan. 

Dick och barnen