Margareta Jonsson

Morgonen den 24 oktober, lämnade vår mamma Margareta Jonsson, född Renström, denna värld. 
Hon föddes i Norsjö, Västerbottens inland, en vinterdag, den åttonde december 1934. 

Margareta var nummer fyra i en barnaskara på sex, där alla övriga var pojkar. Hennes uppväxt i Sävenäsgården var ljus och lycklig. Hon har berättat om de snörika vintrarna när hon gärna åkte skidor. Hon var snabb som en vessla och vann en gång skolans skidtävling. 

Efter realskolan gick hon i Byske husmodersskola och 1954 kom hon in på Svenska röda korsets sjuksköterskeskola i Stockholm. Efter avlagd examen 1957 jobbade hon bland annat på Sabbatsbergs sjukhus. Men det var i Uppsala hon kom att träffa vår far Per-Gunnar som då var färdig läkare. Pappa berättade hur han några år innan han mötte mamma, hade besökt en spåman i Lappland; Ankarströms-Karlsson. Denne hade sagt att pappa skulle komma att träffa en rödhårig eldfängd kvinna. Signalementet kunde ju stämma in på många kvinnor, men pappa var rätt så säker på att det var just mamma det handlade om.

Kärlek uppstod och de unga tu åkte på romantisk semester på vespa i Nordnorge, gifte sig och fick sin första son, Magnus, när de fortfarande bodde i Uppsala. Efter flytten till Skellefteå, kom så resten av oss ungar; Nils, Lars och Magdalena. Mamma var hemma med oss barn tills vi kunde stå och gå på egna ben, därefter jobbade hon som skolsköterska på olika skolor i Skellefteåtrakten fram till sin pension. 

Under pensionärsåren var hon mycket engagerad i Skellefteå vävstugeförening, läste böcker, vävde allt från konstvävar till möbeltyger, stickade plagg, raggsockor, vantar och mössor både till barn och vuxna. Hon och pappa odlade och hade sina potatisland och skördar. Hon sydde, lärde sig växtfärgning, nålbindning, bakade toscakakor och lagade god mat som enligt henne själv aldrig var särskilt märkvärdig. Hon älskade att vara ute i naturen, särskilt uppe i fjällen och ute på sjön och vid stugan på Holmen.

Mamma var skröplig på slutet. Som hon beskrev det på sitt eget finurliga och humoristiska vis: "jag känner mig som en trattkantarell - med lite skräp i botten på toppen." 
Humorn, värmen och den aldrig sinande omtänksamheten fanns där ända in till slutet. 
När hon den sista veckan i livet hade ramlat och satt på akuten med gipsade armar sa hon omtöcknad av morfin till sin son Nils: "Har du fått dig nå'n mat i magen idag?" 
Mamma var den allra bästa av mammor.
Mamma är död.
Länge leve mamma.

Barnen genom Magdalena Moquist