Höstsolen sken över Burträsket onsdagen den 16/10, när vår älskade mamma tog sitt sista andetag. Hon blev 91 år.

Meta föddes hösten 1933 i Bygdsiljum, som första barnet till makarna Hildur, född Fältskytt, och Elof Ågren. När hon var ett år gick flyttlasset till hemmanet i S. Åbyn, Burträsk. Denna plats kom att bli hennes älskade hem i många år framöver, inte förrän hon blev änka  -08 gick flytten därifrån.

Mamma fick aldrig några småsyskon, men när hon var sex år kom Ivan, då sju år, till familjen. Han blev hennes älskade storebror, mellan dem fanns mycket starka band. Bland de sörjande finns Ivan kvar. Mamma har haft ljusa barndomsminnen.
En vanlig syn var mamma vid köksbordet, med penna och papper i hand. Hon har alltid skrivit, främst på vers, som 15-åring skrev hon sin första bröllopsvisa. 

Sjutton år gammal träffade hon sin livskamrat Sigvard på en dansbana i Skråmträsk, därefter gick hon lanthushållsskola i Dalkarså. Midsommarafton 1954 hölls bröllop hemma på gården, och två år senare föddes äldsta dottern Mona. Lena kom -58, Carina -64 och sist Martina, -77. Våra föräldrar har drivit lantbruk och åkeri, mamma tyckte det var roligt att ibland avlasta pappa bakom ratten i mjölkbilen. Hon har också arbetat i omsorgen, främst med daglig verksamhet, där hon både lagat mat och hållit i sångstunder.

Meta har gjort sig känd i bygden som en ordkonstnär. Hon har givit ut flertalet dikthäften, både med finstämda poem och med skämtsamma dikter som lockat till många skratt. Hon skrev ofta på modersmålet; Burträskbondskan. Inspirationen har hon funnit i det lilla, i den glädje och sorg som bara ett jordnära liv kan erbjuda. Hon var efterfrågad som underhållare med sina dikter och sin sång ända fram tills hon passerat 90 år. Under 80-talet var hon del av gruppen ”Härtas &Vårtas”. 

I Kvarnspelet deltog mamma med sång och egenskrivna texter. Under årens lopp har hon tilldelats utmärkelser och stipendier för sin diktargärning och för sitt arbete att hålla glesbygden levande.
Mamma tyckte om att resa och har haft många vänner på olika ställen både i och utanför Sverige. 

Hemma hos mamma fanns alltid en öppen famn, värmande humor och en gryta på spisen. Inget satte hon högre än familjen och särskilt kanske de små barnen. Hon fann stor glädje i de femton barnbarnen och de femton barnbarnsbarnen. Vår fina lilla mamma lämnar nu ett stort tomrum efter sig, hon dog med nära och kära omkring sig i trygg förvissning om att vi så småningom får ses igen.