Vår älskade mamma har lämnat oss i stor sorg och saknad i en ålder av 92 år. Hon sörjes närmast av barnen Viveka, Christer och Stellan med familjer.
Mamma föddes som yngsta barnet av sex till Hilma och Emil Åman, Bergsviken Arvidsjaur. I tonåren träffade hon sin livskamrat Rune från Vaksliden, Arvidsjaur. De gifte sig 1950 och familjen utökades med oss tre barn. Familjen bodde en period i Vaksliden medan de byggde sitt hus i Arvidsjaur, dit flytten gick 1953.
Efter flytten arbetade mamma periodvis med olika uppgifter på den då nybyggda yrkesskolan. I början på 1960-talet blev hon tillfrågad att hjälpa till vid dåvarande distriktsköterskemottagnigen, där hon blev kvar till sin pensionering. Hon blev en viktig del av verksamheten och var väldigt omtyckt hos både arbetskamrater och patienter.
För mamma var familjen mycket viktig. Under hela sitt yrkesverksamma liv var mamma alltid mån om att det skulle finnas tid för familjen. Det var inte bara den närmaste familjen som fick ta del av hennes omsorger. Hon fanns även till hands och månade om sina föräldrar, syskon, syskonbarn och många vänner. När vi barn började vara mer hemifrån och pappa ofta var borta i sitt arbete blev den älskade cocker spanieln hennes trygga sällskap. Mamma har alltid gillat hantverk och har ägnat tid till att sy, sticka och väva. När hon fick mer tid till sig själv valde hon att lägga den på att lära sig fler former av hantverk. Bland annat gick hon snickarkurs i samband med att de skulle bygga sommarstugan, där hon tillverkade både möbler och delar till köksinredningen.
Sommarstugan blev hennes smultronställe. Än viktigare blev den då pappa drabbades av ohälsa och de valde att flytta till lägenhet. Även naturen var viktig för mamma och fiskeintresset stort så det blev även en hel del fiskeresor.
Mamma hade stort intresse för samhällsfrågor och försökte på olika sätt hålla sig ajour med vad som hände. Deltog gärna i de olika arrangemang som anordnades. Redan som 18- åring gick hon med i Röda Korset och deltog mycket aktivt i det arbetet i 70 år.
Hon var mycket duktig i olika idrotter. Med stolthet har mamma berättat att hon under skoltiden fick åka och tävla med andra ungdomar på Stockholmsstadion. För mamma var fysisk aktivitet som bl a skidåkning, skridskoåkning på höstisen, löpning och gymnastik viktigt genom hela livet. Aktiviteterna blev ett viktigt andningshål för mamma när pappas hälsa försämrades.
Det blev många olika löpartävlingar för mamma under åren. De flesta i någorlunda geografisk närhet men också många tjejmilar i Stockholm. Löparintresset tog henne också utomlands. Det blev lopp i flera europeiska städer, New York, Peking och Sydney.
Efter pappas bortgång 2002 fick mamma möjlighet att flytta tillbaka till sitt hus. Där trivdes hon och skötte det mesta själv. Hos mamma fanns alltid en öppen famn och något att fika eller äta. Det har alltid funnits plats och tid för oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Även för de yngre barnbarnsbarnen har mamma varit en viktig person. När hälsan började svikta vid 88 års ålder valde hon att flytta till Länsmansgården där hon bodde fram till sin bortgång.
Vi har förlorat en älskad mamma, vår ledstjärna och stöttepelare och världen har förlorat en storartad person. Tomrummet är stort. Vi kommer att vårda hennes minne med tacksamhet och kärlek.
Dottern Viveka