Vår älskade mamma, svärmor och mormor somnade i stillhet in tidigt på lördagsmorgonen den 19 november. Hon fick bli 93 år efter ett långt och innehållsrikt liv.
Maj-Britt föddes i Burträsk 1929, näst yngst i en barnaskara på fyra, brodern Bertil och systrarna Gunhild och Karin. När Maj-Britt var sju år flyttade hennes föräldrar Konrad och Nancy Andersson med hela barnaskaran till Andersvattnet. Där byggde familjen ett så kallat Per Albin-torp. Efter bara sex år i skolan började mamma arbeta som piga hos lärarfamiljen Karlsson i Klankliden/Flarken. Med pengar som hon sparat och ett stipendium, kunde hon börja på Edelviks folkshögskola. Att efter arbetsåren få tänka på sig själv tyckte mamma var underbart och fritt. Boendet var ett inackorderingsrum i Burträsk. På Edelvik fick mamma modet att flytta till Skellefteå och började jobba på Skellefteå lasarett. Till en början på medicinkliniken, men därefter och fram till pensionen blev röntgenkliniken hennes arbetsplats som hon ofta pratade varmt om.
1953 gifte sig mamma med sin älskade Egon. Några år senare byggdes villan på Kullavägen på Alhem. Där växte döttrarna Elisabeth och Ingrid upp och de hade förmånen att ha kvar sitt barndomshem under flera årtionden och in i nästa generation. Mamma och pappa var engagerade i EFS och St:Olovs församling Morö-Alhemdistriktet, det bidrog till en stor, glad och omtänksam vänkrets. Mamma tyckte om att ha ett vackert hem där glädjefyllda kaffekalas ständigt var på agendan. Och hon älskade sin sommarstuga i Gamla Falmark. Att läsa var ett stort intresse för henne, speciellt Västerbottensförfattare. Mamma och pappa älskade att resa både i Sverige och utomlands. Men även utflykter i bärskogen.
Hennes två barn och fyra barnbarn var en stor glädje för henne. Hon hade en omtanke och kärlek till alla på ett enkelt och lekfullt sätt. Våra föräldrar levde för varandra och när pappa fick diagnosen Parkinsons vårdade vår mamma honom i hemmet. Nyfikenheten på livet och positiva uttryck överspeglade mammas ibland blygsamma framtoning. I almanackan noterades allt. ”Jag var där” antecknade hon, efter en stor konsert i Landskyrkan, strax efter pappas bortgång och hennes begynnande demens. Mamma fick ett boende på Nygården i Bureå där hon bodde sin sista tre år. Efter ett långt liv lämnar vår lilla mamma ett ljust och varmt minne som vi bär med oss.
Elisabeth och Ingrid